Niina och Pike har tävlat lydnadsklass 1!

IK2-vinst gav guld till Kjapp!

Xupers fotgående på VM -17 under kritisk granskning. Han klarade den galant: betyg 9,5-10!

Xuper griper på sitt karaktäristiska sätt apporten på VM 2017

Xuper och Niina på språng under årets lydnads-SM

Ett ställe för Kjapp (och även för alla andra...) att kontemplera på - högst upp på en av Skottlands alla kullar med milsvid vy över fantastiskt landskap

Pike har hunnit fylla ett år och varit på boot camp i Skottland

Xuper är med i landslaget som ska till lydnads-VM i Belgien!

Niina och Xuper fick visa upp sig inför lokala journalister på landslagslägret i Kalmar

Den är här nu!

Skoj 4:a på SM i Heelwork to Music 2016!

.:: AKTUELLT ::.

Duktig Xuper! (24/9 -17)

Det kan bli lite orättvist mot de hundar som blir riktigt bra. Inte för att de känner av orättvisan, men ändå. Först tränar man dem som unga, ofta med tydliga mål. Med lite tanke och tur träffar man rätt i träningen, och hunden utvecklas. Snart börjar grunderna sitta, och blicken riktas mot tävlingstart. De första tävlingarna är jättespännande - ska hunden klara av att göra som på träning? Stor glädje när så sker, och det som inte går bra blir perfekt information för framtida träningspass.

Denna utveckling pågår ett bra tag, och framstegen - då de sker - märks tydligt. Men efter några års träning börjar hunden närma sig det där utopiska tillståndet att vara "klar". Vi tror inte att hundar någonsin blir fullständigt klara, men ändå kan man komma till en nivå där hunden är riktigt genomtränad. Skillnaden mellan de sämsta försöken och de bästa är väldigt små, vilket också visar sig i stabilitet på tävlingsplanen. Det är då man kan börja bli orättvis.

För man börjar förvänta sig att hunden ska gå bra, åtminstone i de delar av färdigheterna där hunden brukar vara stabil. Skulle då hunden inte göra som vanligt kan man rent av bli lite missnöjd. Inte så att hunden känner av det, mer missnöje över sin uppgift som tränare och förare åt sin hund. Men det är ju riktigt orättvist. Varje gång hunden, och en själv, ska prestera är ett nytt försök. Man får aldrig ta med sig det förra lyckade försöket, det måste göras på nytt igen. Om man inte lever efter detta faktum får man träna sig på att göra det.

Därför vill vi hylla Xuper idag. Denna lilla tollare som på intet sätt har glidit fram på en räkmacka i sin träning. En del saker har han haft lätt för, men mycket har handlat om att tackla de motgångar som kommit längs vägen. Han har blivit riktigt säker, och i sina bästa stunder är han en reklampelare för bra lydnad. Igår var Niina och Xuper och tävlade. Inget speciellt, en vanlig klass 3 i Hofors. Och Xuper levererade. Ett jättefint program som är värt att hyllas. Därför gör vi det. Domaren höll med och delade ut 313 poäng. Det är inte alltid poängen avspeglar det som hunden presterar, men denna gång var det nog inte helt orättvist. Duktig Xuper!

Kursdatum och träningsdagar (22/9 -17)

Nu har vi jobbat med våra kalendrar och hittat datum för kurser och träningsdagar under kommande termin. Du hittar dem och annan information under utbildningsfliken. Som vanligt gäller först-till-kvarn-principen. Hör gärna av dig till oss via mejl om du vill boka eller fråga något. Välkommen!

Pike har varit igång igen (18/9 -17)

Projekt Pike går vidare. Nu var det dags att testa hur väl lydnadsklass 1 föll honom på läppen. Vi for till Skutskärs BK, som ofta arrangerar trevliga tävlingar, så även denna gång. Sedan sist det begav sig med gäddan, i början av augusti i startklass, har Niina fokuserat på övergångarna. Som den arbetshund han är har Pike lärt sig att tycka om att göra saker, så själva momenten (förutom fria följet, som enligt Pike borde förbjudas...) är ju kul. Men däremellan. Hur trist som helst, om inte matte langar fram en boll eller två. Till saken hör ju att han är vansinnigt ointresserad av att umgås, så de tävlingsmässiga belöningarna har varit en nöt att knäcka.

Niina har jobbat med belöningskriterier även mellan momenten. Tema: Om du Pike umgås en stund med mig så blir det ganska säkert snart en kul bollek. "Umgänget" är väl egentligen inget sådant, mer spralliga uppgifter som att hoppa och springa några varv runt Niina. Faktum är att Pikes attityd mellan momenten har ändrats en hel del på denna korta tid. Han har bland annat insett att hoppa runt och mot Niina är ganska kul. Så pass kul att man också kan göra dem i samband med ingångarna. En kreativ upptäckt han gjorde dagarna innan tävlingen...

Nåväl, Pike skötte sig fint om än lite busigt. Inga dundertabbar och flera fina saker. Poängen räckte till klassvinst och uppflyttning. Kul! Det hela går att beskåda här.

Kan hundar skämmas? (4/9 -17)

Ja, just den frågan fick Kenth av en journalist på tidningen Metro. Det blev en intervju och en liten videofilm. Du hittar den här.

Nästan (4/9 -17)

Nästan. Ett märkligt, lite obestämbart, ord. Det har en positiv klang, som i att något var väldigt nära det man hoppats på, och det är ju bra. Men ordet andas också besvikelse. Målet nåddes inte, det var bara nästan. I hundtävlingssammanhang upplever vi att det finns otroligt mycket som är nästan. ”Gick det bra?”. ”Nja, det gick nästan bra”. Eller ”det var nästan ett perfekt lopp!”. Frågan är då vilken innebörd man lägger i ordet, och vad det innebär för ens framtida chanser att lyckas.

Vi har tidigare skrivit om betydelsen av att misslyckas. Eller snarare vikten av att förstå varför det inte gick som man hoppats, ändra i sin träning och studsa tillbaka. Att använda missar som information. Det här med nästan ligger absolut i samma härad. Att nästan lyckas kan skapa besvikelse och frustration. I det långa loppet till och med bitterhet (”varför får jag aldrig till det hela vägen?!”). Men det finns också en väldigt positiv del i ordet. Att nästan sätta det perfekta agilityloppet, det superbra lydnadsprogrammet eller den klockrena vallningsrundan är ju väldigt, väldigt bra. Det är ett kvitto på att man verkligen lyckats med sin hund, både i den träning som varit och i själva tävlingsmomentet.

Konsten är att glädjas med det som var bra, vilket oftast är mycket mer än vad man först lägger märke till, och på något sätt samtidigt ta in och acceptera det som inte gick som planerat. Vi, som gillar belöningsbaserad träning, gillar förstås den förstnämnda delen. Den får inte glömmas bort för det är belöningen, klappen på axeln, för den träning och planering man lägger ner i sin hobby. Det är den positiva feedbacken som ger kvitton, glada känslor och energi för fortsatt hundträning.

Men vi tror också att öppna ögon för det som inte funkade är helt avgörande för att nå målen. Om man enbart ser till det som är bra ger det förstås en massa positiva effekter. Det är ju mycket roligare att känna sig lyckad än motsatsen. Man blir säkert också trevlig att umgås med, vilket inte är att förakta! Risken är dock att man kanske missar att jobba på de 5-10 % av prestationen som inte satt som man hoppats, vilket i sin tur leder till minskad chans för utveckling.
Tricket är förstås, som vanligt, att hitta rätt balans. (Det känns som att allt i hundträningen alltid handlar om att finna den rätta balansen. Mellan helhet och delar, mellan aktivitet och koncentration, mellan följsamhet och speed, mellan flanker och tryck, mellan noggrannhet och fart…) Är man en glädjesökande personlighet som kanske inte så gärna ser de lite mindre glada sakerna kan man nog tjäna på att träna sig i att öppna ögonen för sådant som kan förbättras. Vanligare är nog dock att man alltför mycket fokuserar på det som inte var bra. Då är det läge att träna sig på att se och känna in sig i allt det som faktiskt var riktigt bra.

Vi har nyligen fått träna oss på detta. Kenth har varit både på kvarts-SM och Agria Cup i fårvallning. Ingen av prestationerna var kanske typiska nästan-prestationer, i alla fall inte utifrån resultaten. Men känslan av att vara nära det som man strävar efter fanns där. På kvarts-SM var första dagens prestation riktigt bra. Visst, en missad grind på drivningen, men de var mycket väl med i poängstriden där det gällde att vara bland de 15 bästa. Förhållandena under dag 2 förändrades dock, och det klart åt det svårare hållet. Lite för svårt kanske, då drygt hälften av dessa duktiga hundar som kvalat dit inte ens lyckades hämta hem djuren. Kjappen kämpade flera minuter med tackorna efter upptaget några hundra meter ut på fältet. Ingen vann under dessa minuter. Kjappen fick dem inte nämnvärt hemåt, men tackorna kunde heller inte smita tillbaka till sina kompisar i hanteringen. Tyvärr fick vi lämna in handduken. Det hade räckt med att få hem djuren så hade Kjappen varit med till SM. Alltså nästan bra.

På Agria Cup var det en stor utmanande bana och härligt utmanande ungtackor. Kjappen gjorde ett bra hämt där han tog ordentligt tag i djuren och bra drivning de första två benen. Alla grindar träffas men, och det är här det kommer, det blir bara nästan en suverän drivning. För i samband med andra grinden vänder han djuren åt fel håll. Där hamnar han helt i radioskugga, eller snarare vissellyssningsskugga, och reagerar inte alls förrän han hamnat ett bra stycke upp på fältet. Sedan hem och en ok avslutning även om vi inte hann med fållan. Förstås gigantiskt poängras på drivningen. Det skulle visa sig att det inte behövdes så höga poäng för avancemang. Hårddraget var det en missad vissling i andra drivningsgrinden som skiljde från semifinal. Nästan bra.   
Niinas jobb med Xupers inkallning prövades i helgen på rankningstävlingarna i Kopparberg. Skulle de brutna tävlingarna med belöning på ställandet ge avsedd effekt? Nja, första dagen blev det nog lite för bra. Xuper ställde sig INNAN Niinas stå-signal. Lovvärt på ett sätt, Xuper var ju tydligt öppen för att ställa sig. Men på lydnadstävlingar handlar det liksom om att få hunden att reagera på förarens signal… Annars mycket bra, så det var nästan en bra runda. I rundan dag 2 (efter, enligt Niina, hundratals träningsinkallningar under lördagskvällen…) gick det mycket bättre. En bra inkallning för att vara Xuper. Härligt att få till det! Dessutom gick de övriga momenten finfint, och känslan av en topprunda växte för varje moment. Ända tills sista momentet, vittringen, där Xuper misstar sig för bråkdelen av en sekund och sätter tänderna över fel pinne, släpper, för att sedan söka vidare och finna och apportera den rätta pinnen. Domaren bedömde det som en lyftning, och nollan var ett faktum. Ahhh, så nära! Det var NÄSTAN en topprunda.

Vi försöker leva efter 15-minutersregeln. Man måste få känna sig besviken, förstås utan att det går ut över hunden, men efter en kvart är det dags att släppa den känslan. Sedan får öppna ögonen för allt det som var bra och börja tänka konstruktivt och planera för åtgärder för det som inte fungerade. Kjappen har sedan kvarts-SM fått träna på tunga, viljestarka djur och resultat kunde redan skönjas på Agria Cup. Den tävlingen gav andra mål, som att få honom säker på drivningar på väldigt långt håll. Planer finns också på vad som behövs för att Xuper ska känna sig koncentrerad och säker under vittringsprovet. Med andra ord: vi blickar framåt!            

Tävlingsträning och debut (6/8 -17)

Juli har inte bara varit lata dagar. En hel del tid har vikts åt underhåll på Skojhallen. När fönstren ska målas handlar det inte bara om en fönsternisch. Snarare 100! Men vi klagar inte. Att ha hallen för egen och andras träning är verkligen perfekt.

Men så har förstås hundarna fått sitt, inte minst vallhundarna. Pike har ju en hel del att lära så täta fårbesök blir det för hans del. Han har inte varit särdeles samarbetsintresserad men nu börjar saker och ting lossna. Både hans förmåga att lyssna och hans känsla för djuren blir allt bättre. Kul för framtiden! För Kjapp drar det ihop sig inför de stora tävlingarna. Några nyttiga och utmanande pass har det blivit som känns bra inför de kommande äventyren.

Lydnad har förstås också stått på schemat. Niina har haft projekt inkallning sedan VM. Nöten kring Xupers ställande SKA knäckas! Det senaste i ledet av åtgärder är träning under tävling. Först var det lydnadstävlingar på pudel-SM för ett par veckor sedan. Tvådagars där Niina valde att tävla den första dagen och träna dag två. Träningen gick ut på att bryta vid inkallningsställandet. Skulle Xuper göra en sämre variant av ställandet (alltför lång tid mellan signal och påbörjade av ställandet) blev det en felning, och ny inkallning vid sidan av tävlingsplanen. Bra ställande skulle istället ge Xuper en härlig belöning. Bollkastning och pizza!

Xuper valde rätt, så det blev både lek och god mat. Han såg riktigt överraskad ut, men förstås positivt överraskad. (Även tävlingsledaren och domaren, ska tilläggas, då Niina och Xuper kutade av planen…) Förstås kul, så mycket roligare att belöna än att påpeka felaktigheter. Vid passet efter gjorde Xuper ett fantastiskt bra ställande. Nog för att han alltid är lite bättre under träning än på tävling, men kanske var det en effekt av den oväntade händelsen?   

Nästa steg var nu i lördags. Dubblerad lydnadstävling på Eskilstuna BK. Som upplagt för en liknande plan. Och så blev det. Första tävlingen helt tävlingsmässigt, och den andra med åtgärd vid inkallningsställandet. Även denna gång med positivt resultat. Känslan är bra. Det verkar som att skillnaden mellan träning och tävling minskats i Xupers upplevelse. Ska bli spännande att fortsätta projektet, och se vad det kan leda till.

I Eskilstuna passade Niina också på att debutera med Pike. Pike är ju lite speciell. Han tycker om att göra saker, och tycker om belöningarna. Men det där med att vara social och samarbeta är ju inte riktigt hans grej. Därför har det känts som en bit kvar innan han skulle kunna debutera. Men samtidigt är han robust, och skulle troligen inte få så många besvärande minnen även av en dålig tävling. Och så ger ju en tävling massor av bra info inför kommande tränande, så Niina gjorde slag i saken.

Och nog blev det mycket information. Till exempel om att mycket mer jobb behöver läggas på själva tävlingssituationen. Som uppvärmning, ingångar och övergångar mellan moment. Pike skötte sig helt ok, men var en smula frånvarande. Han gjorde allt så när som vid apporteringen där han förvånande nog bara doppade huvudet över apporten på sin väg mot Niina utan att ens försöka ta den. Det gick på andra försöket. En 5:a på det momentet räckte dock till poäng nog för uppflytt till klass 1. Det var förstås kul, men framförallt bra med en massa nya och kreativa träningstankar. En film på Pikens debut finns här.

Pike var anmäld även till eftermiddagens tävling. Perfekt träningsläge. Den starten användes för att belöna fotgåendet. Kul nog var hanmycket bättre med vid ingången och starten, och gjorde ett bättre fotgående innan belöningen. Roligt med nya hundar, projekt Pike är igång!

Vallningstur till Gotland (9/7 -17)

Efter att vi landat hemma efter VM-äventyret var det dags för lite inhemskt tävlande, och det i fårvallning. Kenth och Kjapp var anmälda till fyra dagars tävlande på Gotland, så när väl husbilen var packad bar kosan mot Nynäshamn och färjan. Gotland är ju en himla trevlig plats, och för vallningsnördar blir inte upplevelsen sämre. Massor av får (förlåt, lamm…) och härligt landskap. Detta präglade tävlingarna, där deltagarna fick vara med om utmanande men mycket fina och rättvisa förhållanden.

De första två dagarna var vi i Västergarn, beläget några mil söder om Visby. Stort fält och långt hämt där man inte helt såg vad som skedde. Det blev lång väntan för vår del då Kjappen gick ut näst sist. Men det gick bra. Fåren försökte förvisso smita under utgången men Kjapp räddade upp situationen och fick ett fint grepp om djuren. Framdrivningen gick fint liksom den efterföljande drivningen. Grindarna träffades och inga onödiga svängar. Även delningen gick galant, men i det sista momentet, som var fållan, tog det stopp. Tiden gick ut. Känslan efteråt var ändå bra, och det är ju den man ska ta fasta på. Ganska snart stod det klart att även domaren tyckte om rundan, och det ledde till fantastiskt fina poäng – endast 3 poäng bort förutom fållan. Det räckte överraskande nog till vinst. Fantastiskt kul!

Kanske var det en lite för bra start på resan, för några fler framskjutna placeringar blev det inte. Många bra saker, men det är så himla klurigt att få till alla delar bra. Det känns igen även från andra hundsporter. Har man tränat väl och skaffat sig tävlingserfarenhet kan man lyckas att sätta enstaka bra moment eller sekvenser, men att få ihop alltihop är en utmaning att ta på allvar. Det gäller att ta fasta på de bra delarna såväl som på de mindre bra. Där finns mycket användbar information för framtida träning.

Kvalperioden närmar sig slutet, och efter sommaren är det dags att ta sikte på SM. Kvarts-SM går i slutet av augusti och det blir en långväga resa upp till de norra delarna av Sverige. Kjapp har varit så pass framgångsrik att han detta år även är inkvalad till Agria Cup, vilket är den andra stora tävlingen i fårvallningssammanhang vid sidan av SM. Den går för ovanlighetens skull i Danmark detta år, men vill man vara med och utmana sig själv får man tydligen också gilla att resa!

Återblick på Belgien-VM (9/7 -17)

Vi har inte skrivit något om VM-tävlingarna i Belgien, semestrar och annat kom emellan, men nu kan det vara på sin plats med en återblick. Som vanligt är ett VM-deltagande lite av ett äventyr, så även detta år. Kanske inte äventyrligt i ordets rätta bemärkelse, mer att man får vara med om väldigt många olika och ofta oförutsägbara saker.

För ovanlighetens skull gick tävlingen detta år utomhus. Och kanske var detta en mer betydelsefull faktor än vad vi kunnat ana. Det skapade ett par nya störningar. Den ena var värmen. Ostende ligger vid kusten, och närheten till havet gör klimatet lite drägligare där sommartid än på kontinenten i övrigt. Men nog blev det varmt, och värmen påverkade flera hundar. Den andra störningen var de höga smällar som med oregelbundenhet hördes vid tävlingsplatsen. Först trodde vi att de kom ifrån en närliggande skjutbana, men senare fick vi reda på att de kom från de åkrarna runt omkring det sportfält som tävlingen gick på. Smällarna var en strategi för att hålla fåglar borta från odlingarna. En hel del hundar påverkades av dessa ljud.

Men bortsett från dessa minus var det i övrigt vanliga tävlingsförhållanden. Ingen stökig mässhall med trängsel från tusentals andra hundar, utan fin greppig gräsmatta, stora luftiga ringar och lätt att hitta plats för uppvärmning. Upplevelsen var att detta kom att prägla prestationerna. Många hundar gick väldigt fint. Inte bara från de förväntade nationerna, det var hög klass generellt.  

Kanske mest tydligt var snabbheten. Många fantastiska inkallningar, rundanden och apporteringar. Kvickhet och distinkthet är ju ögongodis, och under dessa förhållanden kom många snabba hundar till sin rätt. Dels för att underlaget tillät manövrering i hög hastighet, men också för att dessa reaktiva hundar slapp det normalt så täta och stressframkallande mästerskapsförhållandet. Snabbhet gynnades också av domarna. Prydliga inkallningar gjorde sig inte besvär, här skulle det fräsa i gräset!

I övrigt överraskade domarna oss i kvalet med att vara ovanligt generösa. Många 9:or, och till och med en hel del 10:or, blev det. Trevligt för både publik och tävlande att se att fina prestationer också kan leda till höga poäng. Den tillåtande bedömningen gillades dock inte av alla. Ett domarmöte under ledning av högre instans under lördagskvällen gav en helt annan nivå under söndagens individuella final. Borta var de högsta siffrorna, och vi kände igen oss mer från tidigare mästerskapsår. Lite märkligt blev det, men det kändes som att domarna höll sin tajtare nivå under hela finalen.

Hur det gick för Sverige har ni säkert redan koll på. En blygsam sjundeplacering för laget och endast ett ekipage till final var resultatmässigt sämre än på mången år.  Vi släppte förbi oss Schweiz, Österrike och Polen, och hade Tyskland och Spanien tätt bakom oss. Nationer som man absolut ska ha respekt för, men som Sverige normalt slår med marginal i lagtävlingen.

Vad detta kunde bero på får utvärderingar från mer officiell ort utvisa. Helt klart var att det inte handlade om dålig stämning och laganda. Det svenska lydnadslandslaget mår som vi ser det fantastiskt bra just nu. Den nya lagledningen har verkligen satt sin prägel, och fått med sig hela gänget och skapat ett riktigt bra klimat i laget. Det lovar gott inför framtiden.

För Niinas och Xupers del gick det inte heller hela vägen. Vi får verkligen inte vara missnöjda. Xuper gjorde ett till stora delar fantastiskt bra program som kröntes av ett i det närmaste perfekt fotgående som gav tävlingens näst högsta betyg i form av 9,5 och 10. Men det fanns också missar. En kom i inkallningen där han responderade sent på Niinas ståsignal. Kostbart, men det kunde de ha överlevt om det inte var för det som hände i det sista momentet, vittringsapporteringen. Fint ut och ett som det såg ut som bra sökarbete ledde till ett gripande och hemleverering. Av fel pinne. Ahhh, det var inte vad vi trott. Xuper är annars säkerheten själv i själva sökarbetet. Men nu hände det, och kanske finns det något där eftersom han också missade på samma sätt på SM förra året, då vittringsprovet även då låg som sista moment.

Nu har vi slickat såren och smält alla intryck. Det var en varm tävling som Xuper tacklade förhållandevis väldigt bra. Att inte laget fick till det bättre är inget att sura över. Säkert hade vi lite oflyt detta år, annars får vi dra lärdomar och komma igen. En bra tur med laget hade vi hur som helst, tack för det alla!

Mellan SM och VM (8/6 -17)

Det händer mycket nu! En härlig tid med massor av hundrelaterade händelser, inte minst på tävlingsfronten. Senast handlade det om SM i lydnad för Niina och Xuper. Ett jättebra arrangemang av Jönköpings BHK mycket praktiskt beläget bakom Elmia på en idrottsanläggning. Väderprognoserna lovade mängder av regn men så blev inte fallet. Lite blev det men mest bra hundväder mixat med en del varma stunder.

Första utmaningen var kvalets gruppmoment, som klarades av redan under fredagens eftermiddag. Inte Niinas och Xupers favorit men denna gång gick allt precis så bra som man kan hoppas. Xuper hade en bra attityd, precis som på träning, och plockade fint hem dubbla 10:or. En bra start!

Under lördagen var det så dags för de individuella momenten. Xuper gick ut som nummer 26, just innan lunch. Då regnade det fortfarande, men inget som störde varken Xuper eller Niina. Eftersom programmet började med inkallning (som är det Xuper har svårast med i de indivduella programmet) ville Niina ha Xuper i så bra uppgiftsmodus som det bara gick. Därför bestod uppvärmningen av en kedja med inkallning, fjärr och vittring i tävlingsmässigt utförande. Kedjan hann precis bli klar då det var dags att gå in.

Och Niina hittade en riktigt bra attityd hos honom. Fint fokuserad och bra energi. Tappade lite koncentration ett par ögonblick, men kom åter snabbt tillbaka. Totalt sett blev det ett riktigt bra program som betalades med 276 poäng. Det skulle sedan visa sig räcka till en 5:e plats, och med det en säker kvalificering till finalen.

I finalen skulle Niina och Xuper in tidigt, redan som ekipage nummer 3. Även denna dag satt gruppmomenten bra. Xuper var nästan lite väl lugn, men hellre det än ivrig. Förhoppningen var förstås att toppa kvalets fina attityd och prestation. Men redan under uppvärmningen kändes en liten skillnad jämfört med dagen innan. Lite mindre fokusresurser, och något lägre energi. Kanske hade vädret en del i detta, då solen nu värmde ordentligt. Detta präglade programmet. Det var på intet sätt dåligt genomfört av Xuper, men det där lilla extra fattades, det som behövs för att nå ända upp.

En incident kan vara värd att berätta om. Under Xupers finalrunda kom en av domarna på vid momentet sändande till ruta att hen stod på fel plats. Precis innan Niina skulle sända Xuper sprang denne till sin position, vilket var bortanför linjen mellan cirkel och ruta. Detta uppmärksammade förstås Xuper, som undrade vad denna springande figur just till höger om dit han skulle springa gjorde. Så pass mycket att Xuper, då Niina sekunderna efter sände honom, drogs åt det hållet. Efter lite krångel fick Niina dock in honom i cirkeln, och vidare till rutan, men antalet kommandon blev fler än de två extra man har på sig. Betyget därför 0.

Det var för alla tydligt vad som hade hänt. Nja, inte alla, för vare sig Niina eller tävlingsledaren såg incidenten, då den sistnämnda under detta mästerskap ställde sig konsekvent en meter framför hund och förare vid utgångspunkten. Troligen för att minimera chansen för föraren att förbereda hunden. Efter programmet fick dock Niina veta vad som skett, vilket ledde till funderingar vad som kunde och borde göras. Vi gjorde inte så mycket, men frågan kom upp bland domarna under lunchen. Resultatet blev att Niina och Xuper fick göra om momentet, denna gång med en bättre förberedd domare. Utfallet blev också bättre, eller snarare jättebra. Perfekt tomskick, och perfekt ruta. Trevligt med domare som månar om de tävlande!

Summa summarum inget SM med fullträff. Resultatet blev 265 poäng, vilket kom att räcka till en 8:e placering. Förstås en helt godkänd insats. Xupers fjärde SM med final alla gånger, och som sämst just 8:a, tyder på en bra stabilitet. Skönt att ha i ryggen inför nästa veckas äventyr, då VM avgörs i belgiska Oostende. Ser mycket lovande ut för svensk del då hela det svenska laget presterade jättebra under SM. Med den formen kan det bli kul på VM! Heja Sverige!!!

Lediga kursplatser (8/5 -17)

Trots att sommaren inte ännu infunnit sig (snön faller ner...) håller vi på att planera för höstterminen. Mycket är fullbokat men nu har det dykt upp två lediga kursplatser till det vi kallar lydnadskurs 2 med datumet 24-25/8. Läs mer under Utbildning, och hör av dig via mejl om det verkar intressant.

Påskäventyr (24/4 -17)

Precis som förra året reste vi till Skottland över påsken. En riktigt lång bilresa med två färjeövernattningar, men det är verkligen värt det. Vi har en speciell förkärlek till Storbritannien, inte minst Skottland. Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Genom alla år har man växt upp med alla brittiska deckarserier, och kanske de tidiga åren med tipsextra spelar in. Och så kan man språket. Även om de skottska accenterna inte riktigt sitter så funkar det riktigt bra. Men sedan är det så mycket mer som känns rätt. Då man åker norrut från Newcastle och stöter på alla nordiska referenser så är det inte förutan att man undrar om det inte minsann handlar om någon slags historisk connection. Kanske allt sedan vikingatid, kanske ännu längre tillbaka.

Hur som helst, vi trivs där. Därför gjorde vi en favorit i repris, och hälsade på gästfria Mosse och Lotta Magnusson på deras gård som ligger knappt två timmars bilresa norr om Edinburgh. Vår utgångspunkt var ett gårdshus på Ardormie Farm, en kulle bort från Mosses och Lottas ställe. Ett syfte med resan var förstås fårvallning. Att få en inblick i de förhållanden som lett fram till dagens vallhundar är verkligen en gåva. Det är lamningstid nu, vilket verkligen kräver sina hundar. Att dessutom själv få använda hunden är en ynnest. Fåren är verkligen inga dumbommar, de vet hur man fintar en hund van med svenska välinvallade tackor. Otroligt intressant att se hur hundarna anpassar sig och visar upp smarta sidor som annars inte kommer fram.

Kjapp har fått hämta och driva får uppe på hillen och i de nedanliggande dalgångarna. Även lillkillen Pike, som passade på att fylla det första året under resan, har fått träna en hel del. Där har det varit i mer ordnade former i liten hage, men djuren har verkligen även för honom varit utmanande. Det går framåt. En hel del insikter om hur han är och hur man bör möta den bestämda pojken fick vi under resan. Projekt pågår!

Xuper med i landslaget! (21/3 -17)

Yes!! Det blev som vi hoppats, tollartassarna platsade i laget: Xuper och Niina är med i det svenska landslaget som ska tävla i årets lydnads-VM! På Nordiska senast blev det en reservplats, men denna gång får Xuper en ordinarie plats, vilket innebär både individuell tävlan och lagtävlan.

Den svenska truppen består av:

Anna Hilding & Busy Border Grym (border collie)
Emelie Wickström & Eye Dog Glen Keith (border collie)
Madelaine Eriksson & Seven (border collie)
Maria Brandel & Working Aadi (border collie)
Niina Svartberg & Tollarbos Uniqa Xuper As Gun (nova scotia duck tolling retriever)
Sarah Karlsson & My Nr One Exxi (border collie)

Reserv:
Louise Jonsson & For The Win Snipe (border collie)

VM går i år i 15-18 juni i Oostende, Belgien. Officiell hemsida finns här, och facebooksida här. Detta ska bli ett riktigt kul äventyr! We can do it!

Kursdatum och träningsdagar (15/3 -17)

Nu har vi planerat och fixat, och kommit fram till ett schema för höstens kurser och träningsdagar. Kika in under Utbildning och hör av dig om du hittar något av intresse!

Landslagsläger (14/3 -17)

I helgen var det dags för årets första landslagsläger i lydnad. Tio ekipage var inbjudna, däribland Niina och Xuper, som fick träna ihop i fina förhållanden i Guldhunden Arena utanför Kalmar. Nytt format på lägret sedan tidigare; nu var det lite färre inbjudna, endast de som kan vara aktuella för nästkommande mästerskap plus ett par till, och inga åskådare. Detta påverkade i positiv riktning. Deltagarna kunde komma varandra lite närmare, och träningen blev bättre. Lovar gott inför kommande landslagsäventyr!

Nytt var också att det var tävling på lägret. Det var det första som skedde på fredagseftermiddagen, och den var inte lätt. Landslagsledarna hade snickrat ihop en ring full med koner och annat som verkligen kunde störa även de bästa. Och så skedde. Många hundar fick problem, inte minst med "tomskicket" inför rutan och de diagonala sträckorna till rutan och rundakonen. Men väldigt lärorikt. Xuper skötte sig fint och blev av landslagsledare Heidi korad som tvåa knappt efter Maria och App. Kul!

Lite kul var det också att lokala reportrar fanns på plats och skrev om lägret. Artikeln finns att läsa här.

Nu är den här!!! (6/3 -17)

Nu har vår uppdaterade lydnadsbok - Med sikte på 10:an - kommit från tryckeriet! Lastpallarna står på uppfarten och det är bara att börja lasta in boklådorna i lagret. Härligt! Vi hade en tanke om att ha boken klar redan till årsskiftet, då de nya reglerna började gälla. Men vi har inte riktigt hunnit med den tidsplanen i arbetet med den nya versionen. Och tur var väl det då det så sent som i förra månaden dök upp ytterligare nya regelskrivningar. Det kan hända att så sker igen men nu är nog det mesta i boken i fas med de nya reglerna.

Det största arbetet har vi lagt på de nya momenten och de delar av moment där större förändringar gjorts. Boken innehåller därför ett kapitel om det nya rundamomentet, från det lite enklare rundandet i klass 1 till det utmanande och spännande rundamomentet i klass 3. Hur man kan lära in sändande till "ingenting", träna backande i fotgående och få till de nya varianterna av gruppmoment finns förstås också en hel del att läsa om. Boken är utökad, så nu finns det hela 304 träningssidor att bläddra i. Det gjorde också att vi fick plats med ett frågeformulär där du kan beskriva din hunds sätt att vara och få en uppfattning om dennes träningspersonlighet.Vi har också passat på att ändra lite här och var för att boken ska stämma med det sätt vi tänker och tränar lydnad. Vår träningsfilosofi kommer att kännas igen, men erfarenheterna byggs hela tiden på vilket leder till små förändringar i ens tankesätt. Vi är hur som helst mycket stolta över slutprodukten, och hoppas att boken kommer att hjälpa lydnadsentusiaster på alla nivåer att få till det med sin hund. Varmt välkommen att börja bläddra!

SM i Heelwork to Music (8/1 -17)

Eller "Platt fall räckte nästan ända till pallen". Det handlar om Niinas satsning med Skoj i den kreativa och krävande företeelsen Heelwork to Music. Niina bestämde sig tidigare i år för att göra en satsning mot årets SM, och för den sakens skull sätta ihop ett nytt program. Detta innebar att hitta en ny låt, uppfinna nya moves och en hel del träning på nya färdigheter.

I somras var programmet så pass färdigt att Niina vågade testa det i tävlingssituationen. Ingen fullträff, men i alla fall lite SM-poäng. Mer träning och mer tävlingstestande tidigt i höstas gav en hel del ny information och SM-kval. De månader som gått sedan dess har fyllts med mer träning. Filning på de befintliga delarna, få delarna att flyta och sedan testa lite nya idéer som har kommit upp. Allt har inte varit helt lätt för den lilla skojaren. Bara att få till de där samtidiga hoppen kan ge gråa hår... Men allt har successivt blivit bättre och kanske skulle det kunna räcka till ett väl genomfört program.

Så var det då dags. SM på MyDog i Göteborg. Men det höll på att inte bli någon tävling för Niinas och Skojs del. (Det är här det platta fallet kommer in.) Dagen innan var vi ute och gick i det fina vintervädret. Promenaden var underbar så när som på att Niina snubblade på en fastfrusen gren och föll handlöst på den stenhårda marken. Det ena knäet fick ta smällen, och det gjorde rejält ont. SM-starten var i fara, men med hjälp av diverse åtgärder verkade dock knäet så pass bra att det skulle kunna gå att genomföra programmet. Och väl inne i ringen fungerade det fint. När det är dags att prestera brukar kroppen tack och lov glömma bort mindre defekter...:-)

Programmet satt riktigt bra. Några småsaker klaffade inte riktigt, men med tanke på att detta endast var det femte framträdandet inför domare gjorde både Niina och Skoj fint ifrån sig. Domarna gav dryga 25 poäng för framträdandet, och det räckte till en 4:e placering. Kanske är den placeringen, just utanför pallen, den suraste men det hade behövts en hel del mer poäng för att nå upp till den duktiga trio som tog medaljerna. Bäst lyckades Ewa Andersson, som med sina två ungrare lade beslag på både guld och brons. Grattis, en mycket imponerande prestation! Grattis också till Anna Larsson som med sin Flynn knep silvret.

En film på Niinas och Skojs SM-program hittar du här.

 

Nyheter 2016  

Nyheter 2015

Nyheter 2014

Nyheter 2013

Nyheter 2012

Nyheter 2011

Nyheter 2010

Nyheter 2009

Nyheter 2008

Nyheter 2007

Nyheter 2006