Kung Pike där han själv tycker att han alltid borde vara. På topp!

Ny bok från förlaget!

Pike har träffat tandfen. En utdragen och en rotfylld.

Kjappen klar för SM i fårvallning!

Niina med sina två finalkillar!

Niina is back in black! (klicka på bilden om det är svårt att läsa)

Pike godkänd vallhund. Inte särskilt märkvärdigt, enligt Pike.

Får vi presentera en ny familjemedlem: Kiitos!

En mycket trevlig, social och busig kille...

...men också väldigt hungrig!

Pike the Champ är SM-kvalad!

Pike med utmanande störning i lydnadsträningen - fårklippning!



Gullekjapp tuffar till sig!

Finaste Skoj - Tollarbos Skojstreck von Ducke (28/1 2008 - 2/1 2018)

God Jul!

Niina och Pike har tävlat lydnadsklass 1!

IK2-vinst gav guld till Kjapp!

Xupers fotgående på VM -17 under kritisk granskning. Han klarade den galant: betyg 9,5-10!

Xuper griper på sitt karaktäristiska sätt apporten på VM 2017

Xuper och Niina på språng under årets lydnads-SM

Ett ställe för Kjapp (och även för alla andra...) att kontemplera på - högst upp på en av Skottlands alla kullar med milsvid vy över fantastiskt landskap

Pike har hunnit fylla ett år och varit på boot camp i Skottland

Xuper är med i landslaget som ska till lydnads-VM i Belgien!

Niina och Xuper fick visa upp sig inför lokala journalister på landslagslägret i Kalmar

Den är här nu!

Skoj 4:a på SM i Heelwork to Music 2016!

.:: AKTUELLT ::.

Pike-weekend (7/10 -18)Nyhet!


Vi har ju pratat en del om Pike, vår numera två och ett halvt år gamla border collie, och hans lite säregna sätt att vara. Pike kom till oss som en stor gåva som ska servas efter bästa förmåga av sina ägare. Enligt Pike, alltså. Han vet att han är en arbetshund och kan jobba hårt, och bör få många träningspass per dag. Han känner också till hur alla arbetsmoment går till, och behöver egentligen inte vår hjälp för att utföra dem. Och Pike är riktigt, riktigt bra. Han är Mästaren. Kungen! (Allt återigen enligt honom själv.)

Svårigheten (för oss) med den attityden har varit att få vara med i spelet, exempelvis när han ska lära sig olika saker eller då arbetet ska utföras. Där har hans syn på sin egen förmåga ibland gett oss lite utmaningar. Exempelvis att få honom att göra uppgiften på det sätt som vi tycker, eller att föra honom på lydnadsbanan eller i fårhagen på det sätt som vi ser som det bästa (Pike: ”Varför anpassa sig till någon som vet mindre?”). Med en hel del möda har han dock släppt in oss och våra märkliga åsikter, och även om allt han gör i våra ögon inte är perfekt fungerar det ju riktigt bra i både lydnad och vallning. Vi har också lärt oss att uppskatta Pikes alla fina sidor, och acceptera och hitta vägar förbi hans begränsade samarbetsentusiasm.

Det här veckoslutet skulle bli Pikes. Han var nöjd med planeringen, men undrade varför inte fler veckoslut viks till hans viktiga arbete. På fredagen skulle det bli fårvallning i form av klubbmästerskap i Upplands VK, på lördagen skulle det bli lydnadstävling i Söderhamn och på söndagen skulle Pike upp på BPH (Beteende- och Personlighetsbeskrivning Hund) i Nykvarn. Han var lite frågande inför söndagens begivenheter så här på förhand, men eftersom han har en stor tro på sin egen kapacitet borde det inte bli några problem.

Fredagens KM blev en gemytlig liten tävling, och samtidigt en arbetsträff inför helgens IK1-tävlingar på samma ställe. Eftersom Pike tävlat en helg i den högsta klassen får han gå bland IK2-hundarna på KM. Det såg inte ut att bli lätt. Kenth hade en hel del farhågor om han verkligen skulle kunna bemästra de utmanande tackorna, som gärna stack från fältet mot sina kompisar i hagen bredvid. Men Pike oroar sig sällan för sådant, och när det väl var hans tur så tog han resolut tag i saken. Det där med finliret var kanske inte på sin plats, så det blev grindmissar, men han hanterade fåren jättebra. Han gjorde hela banan och fick till och med in de envisa tackorna in i fållan. När väl det blev prisutdelning visade det sig att Pike vann! Pike själv tyckte nog inte det var så märkvärdigt, han siktar på större mästerskap, men vi var både överraskade och stolta över Pike!

På lördagsmorgonen var vi på Söderhamns BK på deras lydnadstävling, och Niina och Pike skulle göra en klass 3-start. Det började inte perfekt. I gruppmomenten, då hundarna en i taget skulle läggas ner, la han sig på en annan förares liggkommando (Pike: ”så noga behöver det väl ändå inte vara, jag ska ju ändå lägga mig och jag är bra på det”). I resten av programmet gick det riktigt bra, även enligt oss. Saker som Niina haft fokus på i den senaste tidens träning satt fint, och även om det blev någon liten miss var helheten och känslan bra. Det var nästan som att Pike samarbetade denna dag (men det skulle han nog aldrig hålla med om…). Resultatet blev fina 294,5 poäng och klassvinst. Pike tyckte att det var en dag på jobbet (när kommer de riktiga utmaningarna?), men vi tyckte att Pike var duktig!

BPH, MH och andra liknande händelser är alltid spännande. Kul att gissa och diskutera innan om hur hunden kommer att agera i de olika momenten. Eftersom vi upplever Pike som en stadig kille trodde vi nog inte att han skulle bli jätteuppskrämd, men man vet aldrig. Ibland funderar vi över om hans lite nonchalanta och oberörda sätt att vara kan vara en strategi för att hålla känslor tillbaka, och kanske skulle testbanan ändå vara en utmaning för honom? Men inte, då. Hälsa på personer kan man väl alltid göra. Och att få leka med leksaker är ju himlans kul, och att äta godis säger man ju inte nej till. Att sedan en figur for upp framför näsan, att en skrammelmaskin sattes igång, att någon märkligt utklädd person gick som att hon hade problem, att man skulle gå över knöligt plasttak och att de tydligen skulle skjuta just när man var på plats var kanske något märkligt, men inte mer. Pike tyckte nog att det var en lite konstig hundsport, men tyckte att han bemästrade även den perfekt. Hans egen bedömning var att han hade vunnit även den tävlingen.

Man får vara tacksam för de hundar man lär känna, och framförallt de som inte är så där plättlätta att förstå sig på. Det är de hundarna som ger en nya lärdomar och utvecklar ens förståelse om hundar och hur de kan tränas. Pike är en sådan kille, och vi tackar honom för det!   

Vinterns och vårens kurser och träningsdagar ute! (1/10 -18) Nyhet!

Nu har vi återigen knåpat i kalendern och vaskat fram datum för vårterminens kurser och träningsdagar. Välkommen att kolla in dem under fliken utbildning. Och förstås, välkommen att höra av dig för att boka om du är träningssugen!

Väldigt nära (17/9 -18)

I helgen var det fårvallnings-SM. Det hölls på fina Eksholmens gård utanför Sturup, och Kenth och Kjapp var ett av de 45 kvalificerade ekipagen. Fredagens koll på bana och får sa att det skulle bli en bra tävling. En stor jämn pälsbesättning och en härlig kvalbana med ca 350 meters hämt och lång drivning. Det skulle bli en spännande kvaltävling där de 15 bästa skulle få tävla final på söndagen.

För vår del fanns det ett extra spänningsmoment: startnumret. Av de 45 möjliga hade Kjappen fått startnummer 1. Spiken är sällan en fördel. Man måste tidigt vara igång och fokuserad. Ingen information om hur fåren kommer att bete sig finns att få, så det gäller att verkligen vara på tårna. Sedan blir ofta förhållandena lite lättare senare på dagen. Fåren vänjer sig, de som hanterar och ställer ut hittar bra rutiner. Men men, startnummer är bara att tugga i sig. Kenth hade bestämt sig för att inte låta sig nedslås, utan verkligen ta sig an utmaningen.

Efter en tidig morgon var det så 07.00 dags för start. För Kjappens del blev det ett högerhämt. Helt fint i början men så seglar han ut väl mycket. Han ser inte var fåren är och stannar långt ut. Tar nya visslor från Kenth och försvinner sedan ur åsynen ner bakom fåren någonstans. Från publikhåll syntes att han hade gått djupt ner bakom djuren, men från förarhåll var osäkerheten större. Efter lite styrning baserat på gissning dök han sedan upp helt fint. Upptaget var bra och framdrivningen satt fint. Kjappen var i sitt bästa slag. Bra självförtroende men också helt öppen för Kenths signaler. Drivningen fungerade riktigt bra om än lite svaj på krossen, men grindarna träffades. Närarbetet, som senare skulle visa sig vara väldigt avgörande, satt som en smäck. Delning, fålla och sedan en resolut singling där Kjappen fick visa att han kan hålla en tacka som inte alls vill vara från de övriga tackorna.

Efter rundan kändes det bra, men förvirringen i utgången var poängmässigt förmodligen väldigt kostsamt. När resultatet sedan kom stämde det. Kjappens poäng för hämtet var bara 66 av maximala 100 (två domares poäng som lades samman). Just hämtet är något man inte får tappa så mycket på, de flesta sätter dem med endast några få missade poäng. Att släppa iväg 34 poäng här kunde bara inte räcka till en finalplats.

Vi släppte tankarna på vidare tävlande. Tittade lite på de andra duktiga ekipagen, vilade lite, åkte in till Lund och kom på eftermiddagen tillbaka till tävlingsplatsen. Det visade sig att Kjapp fortfarande låg topp 15. Det betydde inget, många ekipage fanns kvar att gå. Resultatlistan förändrades allteftersom, men fortfarande under sen eftermiddag var Kjapp på finalplats. Det ändade i en riktig nagelbitare. Då det sista ekipaget gick vid sjusnåret på kvällen låg Kjapp på 15:e plats. Men det höll inte. Poängen för den sista hunden var några högre än Kjappens, så det blev en snöplig 16:e placering efter att ha legat på finalplats i nästan 12 timmar.

Det var förstås riktigt tråkigt att vara så nära att få tävla final. Men ändå fanns det mycket positivt att ägna tankarna åt. Detta var Kenths och Kjappens blott andra SM, och detta gick betydligt bättre än det första. Förhoppningarna om finalplats från startnummer 1 var från början väldigt små, och ändå blev det så pass bra. Bortsett från hämtfadäsen var resten klart konkurrenskraftigt, där var Kjappen bland de allra bästa i kvalet. Som ett plåster på såren fick de dessutom vara föråkare på finaldagen. Det innebar att Kenth och Kjapp fick ta sig an det som är kanske det mest spännande på vallningsfinaler – dubbelhämtet (som för övrigt gick riktigt bra). Ett klart steg framåt var detta SM. Vi tar med oss kvitto på att träningen räcker till för att fortsätta drömma om de stora målen, och inspireras för att satsa mot framtida kul mästerskap.

Valpträning med Kiitos (13/9 -18)

Lilla Kiitos har hunnit bli drygt 5 månader. Således lite större än då han flyttade in, men fortfarande en riktig kanonkille! Han gör i princip inget dåligt och anpassar sig fantastiskt till allt familjen gör. Dessutom är han redan en riktig rolig träningskamrat till Niina. Därför kallas han mest för "Duktig Kiitos Fin". Nåja, han lär väl också hamna i slyngelåldern någon gång. Tills dess gläds vi. Vi filmade förresten en stunds lydnadsträning häromdagen. Resultatet finns här.

Ny bok! (8/9 -18)

Vi är väldigt glada och stolta för vår lydnadsbok, Med sikte på 10:an. Den kom ut i sin första version 2006 och var produkten av en ganska lång tids tänkande och skrivande. Målet var att samla så mycket som möjligt av den kunskap vi skaffat oss från tränande av egna och andras lydnadshundar, och vi var riktigt nöjda över resultatet. Sedan dess har boken reviderats två gånger, och vi tror att den hjälpt och inspirerat en hel del träningsengagerade hundägare.

Något vi däremot haft en känsla av är att den är väl omfattande för de som inte är så erfarna av lydnadssporten men vill komma igång med lydnadsträning. Av den anledningen har vi funderat på att göra en lite enklare och mindre omfattande förstabok för lydnadssugna. Nu har vi funderat klart, och resultatet är boken Mot startklass!

Bokens fokus är som namnet antyder på den första lydnadsklassen – startklass – och beskriver vägen från de första träningspassen till tävlingsstart. Förutom text och bilder finns flera guider där läsaren får hjälp att hitta rätt för just sin hund. Boken innehåller 112 sidor hundträning, och är uppdelad i tre delar: 1) allmänt om hund- och lydnadsträning, 2) träning av momenten i startklass och 3) träning för tävlingssituationen.

Mot startklass! är skriven för att kunna användas som kursbok, men vi hoppas att den är en lika god hjälp i den egna träningen med sin hund. Boken kan beställas hos de större nätbokhandlarna, som Adlibris och Bokus, men kan också beställas direkt hos oss. Priset är då 130:- plus frakt, och vid kursbeställningar om 10 böcker eller fler ges 10 % rabatt. Kolla in under fliken Böcker så hittar finns mer information om boken.

Så kan det också gå (7/9 -18)

Pike har utvecklats bra under året, vilket inte minst hans finalplats på lydnads-SM vittnar om. Även i vallningen har han varit riktigt duktig. Säsongens stora mål var Unghunds-SM, som går om två veckor. En kul mästerskapsform som är lite lättsammare än andra. Det handlar om unghundar, och man vet att det kan gå lite hur som helst. I samband med Unghunds-SM hade vi tänkt försöka oss på en dubbel. Det är inte alltför långt mellan Sandhem och Kungsbacka, där höstens första rankningstävling i lydnad arrangeras. Med lite tur med startnumren skulle det kunna gå att vara med på bägge evenemangen.

Men så blev det inte, och det har inget med startnummer att göra. Pike måste ha brakat in i något och fått tandskador, och det utan att vi har en aning om hur. Först trodde vi bara att det var en hörntand, men sedan hittade vi också skador på en av framtänderna. Resultatet blev en utdragen tand och en rotfylld. Operationen har på det hela taget gått fint men det tar ett tag att bli helt återställd. Framförallt förhindrar medicinernas karenstid deltagande i både Unghunds-SM och rankningstävlingen. Det är ju förstås tråkigt, men det viktigaste är att han fungerar fullt ut och är frisk.

Men lite humoristiskt är det då ytterligare ett unghunds-SM inte blir av för Kenths del. För en del år sedan var han med på sitt första Unghunds-SM, som då hette Unghundscupen. Det var med Kessan och det gick riktigt bra. Så bra att det var det sista momentet fållan som skulle avgöra. Det visste vi förstås inte just då fåren skulle in i den, men efteråt blev det tydligt. Alla tackor hade gått in utom en, som bara hade ett kliv kvar för att helt vara inne (på riktigt: ETT kliv!). Kenth kunde ha avvaktat lite. Han kunde ha börjat stänga grinden bakom tackan. Han kunde ha viftat lite med staven. Men istället valde han att ta fram Kessan ett steg med följden att tackan tvärvände och kastade sig ut ur fållan. Alla tackor for ut, så det vara bara att börja om från början. De gick sedan in på andra försöket, och resultatet blev en fin 4:e placering. Men, säger men, hade de gått in på det första försöket (det där klivet...) hade det blivit en vinst.

Sedan dess har Kenth strävat efter att få vara med igen och kanske kanske kunna ta revansch. Det är ju bara en gång per hundliv så chanserna är inte alltför stora. Först efter Kessan var det Feo. Han kvalade in men åldersreglerna ändrades just innan han skulle vara med, så han blev för gammal. Sedan var det Kjappen, som tidigt var rätt duktig. Kenth var riktigt taggad inför det årets Unghunds-SM. En vecka innan tävlingen skadar sig Kjappen i ett bakben, så det var bara att anmäla återbud. Och så nu Pike, som även han hindras att vara med. Kanske är det inte meningen att det ska bli något revanschtillfälle? Jo då, det kommer säkert, men det handlar som vanligt om att jobba på det där o så svårfångade tålamodet!

Kjapp klar för SM (3/9 -18)

Så här på höstkanten avlöser de större tävlingarna varandra. I helgen var det dags för kvarts-SM i fårvallning, som för vår del hölls i Piteå. Dessa kvaltävlingar, tre till antalet, är sista anhalten inför SM. De 15 bästa går vidare från varje kvart, och eftersom två dagars tävlande räknas samman gäller det att stå på benen bägge dagarna.

Kenth var med med Kjappen. Det har hittills varit en riktigt bra säsong för deras del, men det är långt ifrån en garant att klara sig bra i kvarten. Endast duktiga ekipage har tagit sig till denna tävling, konkurrensen är verkligen god. Men Kjappen var i sitt bästa slag. Han lyssnade bra på den stora banan och hanterade pälstackorna, som hade en tendens att vilja sprida ut sig, på ett föredömligt sätt.

Dag ett blev det en riktig fullträff. 101 poäng av maximala 110 vilket räckte till seger. Mycket kul! Men som sagt, det gäller att inte göra några misstag dag två. Men Kjappen klarade sig fint. Ett svårt upptag, just då hunden ska ta tag i fåren i hämtet, gav lite kalla fötter (tackorna ville väldigt gärna gå tillbaka till hanteringen där de kom ifrån), men det redde ut sig. Sedan gjorde Kjapp en kanonrunda och fick trots den tidiga svårigheten ihop 100 poäng. Totalt räckte det till en 4:e plats och därmed är Kenth och Kjapp kvalade till "det stora" SM:et om två veckor i Skåne. Härligt!!!

SM i lydnad 2018 (27/8 -18)

Äntligen har sommarvärmen gett sig, och äntligen var det dags för ett av säsongens stora mål för vår del – lydnads-SM. Som säkert ingen missat gick det i år tillsammans med en rad andra grenar på ”hund-SM” i Ronneby. Kul att återigen träffa på vänner och bekanta som håller till på brukssidan, det var ju några år sedan grenarna hade SM tillsammans. Och Blekingedistriktet ordnade en riktigt bra fest för alla hundälskande. Invigning på onsdagen och tävlingar av allehanda slag alla dagar resten av veckan. För lydnadens del var det ett extra mastigt arrangemang. Hela 71 ekipage fanns med i kvalet. För att få till det tävlade man parallellt i fyra ringar som låg helt nära varandra både på torsdagen och fredagen.

För de tävlande fungerade detta jättebra. Alla fick sin tid då man skulle befinna sig i en viss ring, och tidsplanen hölls minutiöst. Det som förstås kunde vara en svårighet (och säkert var det för vissa hundar) var att hundarna i de övriga ringarna utgjorde störningar. Framförallt i vittringsmomentet var det flera hundar som gjorde lite annorlunda fel som vi misstänker berodde på att pinnarna låg i riktning mot ringen med läckra moment som rutan och inkallning. För publiken var systemet möjligen lite besvärligt. Många hundar samtidigt att titta på, och klurigt att veta när och var ens favorit skulle dyka upp. Men ett på det hela taget bra upplägg som säkert kan användas igen i framtiden.

För vår del hade vi en del att göra. Eller snarare Niina, men det var helt självförvållat. Niina hade nämligen lyckats kvala in både Xuper och Pike. Det innebar att Niina skulle in två gånger varje dag med båda killarna torsdag och fredag. Många gånger att ladda om och lite så där lagom långt mellan gångerna så att det varken gick att vara på tårna hela tiden eller helt slappna av. Men som man bäddar får man ligga!

Hur gick det då i kvalet? Riktigt bra, men tyvärr också några missar. Xuper gjorde för ovanlighetens skull ett lite sämre fritt följ och var dessutom på väg ut ur ringen då han skulle till rutan, och behövde lite omdirigering. Kostsamt då det handlar om att hamna bland de 20 bästa i hård konkurrens. Rookien Pike, som gjorde sitt första SM, gjorde mycket jättebra. Men även om hans fria följ var ett av hans allra bästa gav det tyvärr inga glädjeskutt hos domarna. Och dessutom lyckades han fixa till en ny variant på vittringen där han först tog rätt pinne men sedan släppte den, för att söka vidare. Till hans försvar ska sägas att han tog upp den igen och kom in så att det åtminstone inte blev noll i betyg.

Eftersom de olika ringarna så att säga var värda olika mycket var det väldigt svårt att sia om vad som behövdes för att ta sig till finalen. Inte förrän alla hundar gjort sin sista ring på fredagseftermiddagen klarnade bilden. Det visade sig då glädjande nog att bägge pojkarna tagit sig till final! Inte med någon jättemarginal, de hade 270 respektive 269 poäng och gränsen gick vid 263,5. Men det spelar mindre roll, poängen nollställs inför finalen och allt börjar åter om.

För Niina var det bara att ladda om. Fokus hade helt varit på att fixa det krävande kvalet, men glädjen att ta sig till final gav extra energi för omladdning. I finalen fick Pike startnummer 4 och Xuper nummer 19. Pike gjorde återigen en bra insats, och uppträdde liksom i kvalet mer moget än vad vi hade kunnat hoppats på. Fina moment fram till vittringen, där han dessvärre upprepade sitt beteende från kvalet. Tråkigt men också intressant. Den varianten har han aldrig tidigare bjudit på, varken på träning eller tävling. Inte heller gjorde han det efter kvalet då Niina tränade med honom. Men i tävlingssituationen skapas så specifika minnen som bara kommer fram just där. Vi får hoppas att det är ett minne som är knutet till just den tävlingsplatsen. I och med att Pike dessutom tappade pinnen vid Niinas sida blev det nollor från domarnas sida, och chansen till en framskjuten placering var försvunnen.

Xuper inledde riktigt starkt. Det är inte så lätt för en liten tollare att hävda sig bland alla talangfulla border collies, men Niina lyckades hitta riktigt rätt attityd hos honom. Känslan var att detta var Xupers dag. Speakern hetsade och publiken var med på noterna. Även domarna gillade vad de såg. Men även för Xuper blev vittringen ett problem. Han grep helt lätt över fel pinne innan han tog den rätta, och nollan var ett faktum. Efter det gick luften lite ur, och Niina lyckades lägga honom med tassen på rutbandet i det sista momentet. Därmed blev poängsumman och hans placering mycket blygsam.

Niina var inte alltför besviken efteråt. Xuper har varit med några år nu – detta var hans 5:e raka SM-final – och kanske är det snart dags att summera hans karriär. Just nu minns vi Niinas och Xupers fina show i finalringen där de visade att även en liten röding kan göra fina saker. Pike kunde med en vanlig vittring, som han i normala fall gör väldigt bra, kunnat kommit betydligt bättre än den 15:e plats det nu blev. Bra gjort av en yngling, som dessutom förhoppningsvis har många roliga tävlingar att se fram emot framöver.

Vill ni se lite av vad Niina och killarna gjorde på SM kan ni kika på det här videoklippet.

Pike numera godkänd (13/7 -18)

Sommaren har verkligen slagit klorna i oss. Värmen gör det besvärligt både för två- och fyrbenta. En del saker går dock att göra, om än med viss möda. Några vallhundsprov har kunnat hållas, och både Kjapp och Pike har gjort bra saker. Och en del inte fullt så bra, men så är det ju alltid. Till de kuliga sakerna hör att Pike har gjort VP, vilket är det officiella vallhundsprovet, och klarade av det fint. Så han är numera en godkänd vallhund. Inte särskilt märkvärdigt, enligt Pike. Han menar att har man vunnit ett antal VM så är man väl ganska godkänd. Nu vill vi ju inte riktigt berätta hur det egentligen står till, och ta ner honom på jorden, så vi låter honom ha den tron. Vi är i alla fall nöjda över insatsen!

Finaste Kjappen! (14/6 -18)

Vi får väl fortsätta på samma spår som i det förra inlägget. Att vara tacksamma, alltså. Den största anledningen just nu är Kjappen och hans finfina rundor på IK2-tävlingarna i Stavby tisdag-onsdag. Han hanterade de utmanande tackorna väldigt bra bägge dagarna. Rundorna var inte perfekta, men alla momenten gjordes. Framförallt var tackorna svårdelade. Många ekipage fastnade där och fick helt enkelt inte isär dem. Det smått fantastiska hände att Kjappens poäng bägge dagarna räckte till vinst! Det tror man knappt kan hända på IK2-nivå, men det gjorde det. Finaste Kjappen!!!

Tacksamhetens tid (11/6 -18)

Inte för att vi saknar hundar i hushållet. Inte heller för att vi egentligen behöver en till fyrbent träningskamrat. Men ibland, när tillfälle bjuds, måste man få vara lite impulsiv. Ni ser han här till vänster. En riktig liten goding, som redan har börjat lystra till det finskklingande namnet Kiitos. En hund att vara tacksam för, tänkte vi. Och så ligger namnet bra i munnen.

Kiitos kommer liksom Pike från Karin Söderberg och kennel Vallhunden. Detta, samt att det i deras stamtavlor står att de bägge är border collie, är det vi hittills sett att de har gemensamt. Vi gillar ju Pike skarpt, men hans lyhördhet, samarbetsvilja, vilja att umgås och hans allmänna gullighet kanske inte är hans mest framträdande drag. Men det är Kiitos.

Han gillar oss, och vill vara med oss, kela och leka med oss. Lyhörd och verkar vilja både förstå oss och vilja göra rätt. Vi tycker helt enkelt att han är en riktig liten A-valp. Trots olikheterna är Pike hans bästa hundkompis hitintills. Xuper passar han sig för. Kjapp och Feo har inte ägnat honom så mycket som en blick. Lille Winnie, Vildas tollare, vet inte om han ska vara liten själv (som han egentligen är) eller så där vuxen som man är när man är tre år. Lite som att han pratar hundspråk i målbrottet. Men Pike tycker att Kiitos är fin. Kul för bägge killar!

Kiitos ska bli Niinas träningskamrat, och då troligtvis främst i lydnad. Men vi gillade upplägget med Pike där vi delade på honom, och därför ska vi försöka oss på samma idé igen. Kenths del blir då vallhunden Kiitos. Mycket spännande att se vad den lille är för en liten krabat, vi längtar efter kommande träningspass!

Pike SM-klar (4/6 -18)

Projekt Pike har ni ju kunnat läsa om här under Aktuellt tidigare. Under våren och försommaren har han visat upp en allt stabilare sida, faktiskt också på tävlingsbanorna. Så nu är det dags att skryta lite över honom!

I lydnad har han haft många fina moment (utom det omtalade fria följet...), men det har varit svårt för honom att sätta alla på tävling. Men de tävlingar han har gjort har gett betydelsefull information, och träningen har justerats efter det. Med det har stabiliteten börjat komma.

I lördags på tävlingar i värmen i Edsbyn satte han för första gången samtliga moment. Inte perfekt men ändå väldigt bra. Och igår, i ett ännu varmare Falun, satte han dem igen! Framförallt nöjda över är vi att han klarade att prestera i värmen. Trots sitt arbetsengagemang har han visat sig ha svårt att hantera den. Vi har lärt oss att hjälpa honom med extra näring och att kyla honom, och i helgen klarade han solskenet och värmen riktigt bra.

Resultaten från hans rundor skäms inte för sig. Lördagen gav 302,5 poäng och söndagen gav nästan exakt samma med endast en halv poäng lägre totalsumma. Tillsammans med ett 281-resultat (där han nollade apporteringsdirigeringen) ger det ett tillräckligt medel för att säkra en SM-plats. Väldigt roligt! Dessutom blev Pike med dessa tre resultat lydnadschampion. Han själv anser nog att han är det sedan lång tid tillbaka, men nu blev det klart rent formellt...

Passar också på att slänga in lite vallningsresultat med Pike. I förra veckan var han med på en IK1 i Nynäshamn. Ett inte helt perfekt hämt, men sedan satt det mesta. En fin 3:e placering blev det, och tillsammans med de tidigare resultaten under våren bör det räcka till kvalificering till höstens unghunds-SM. Också det riktigt roligt!

Vi kommer säkert att återkomma om Pike, och reflektera lite vidare om honom. Men redan nu kan vi lugnt säga att vi lärt oss mycket av honom. Han har inte varit en lätt hund i träningen. Egensinnig, ovillig att samarbeta och mycket kan-själv. Vi har förstås bekymrat oss lite över dessa hans sidor, men också varit tvungna att se bortanför detta. Och han har haft tillgångar i sin personlighet som faktiskt gjort att det har gått att hitta andra vägar. Mycket intressant och utvecklande!

Rankningstävlingar i Hallsberg (1/5 -18)

I helgen var det rankningstävlingar i lydnad, de sista inför uttagningen av VM-laget. Trevlig tävling på alla sätt med bra arrangemang på idrottsplatsen i centrala Hallsberg. Niina tävlade med både Xuper och Pike.

Resultatmässigt blev det inga fullträffar. Xuper gjorde två stabila rundor bortsett från några missar som kostade poäng. Pikes rundor kan man väl inte beskylla för att vara stabila – han är ju bara två år den lille gossen – men spännande. Inte minst för att det är kul att se vad som hänt i träningen och vilka varianter av momenten han levererar.

Pikes gruppmoment bjöd bägge dagarna på överraskningar, men det finns egentligen inget att säga om det. Den första dagen fick han för första gången vara med om att matte gick snett ut åt sidan. Att man då flyttar sig lite för att se bättre är inte konstigt. Dag två hamnade han vid en härlig doftfläck, en sådan fantastiskt härlig retning som han troligen aldrig tidigare varit med om i gruppmomenten. Svårt att hålla sig för att både lukta och slicka…

Men mycket annat gick fint. En film från första dagen hittar du här. Ett missat skifte i Z-momentet och en lite märklig förvirring i apporteringsdirigeringen (letar han efter ett hinder att hoppa??), men många fint utförda uppgifter. En smula nonchalant som den tonåring han är, men också en riktigt kul kille!  

Duktig Pike! (22/4 -18)

I helgen var det dags för Pikes formella tävlingsdebut i fårvallning. Ett litet minitest blev det sent i höstas på KM, men då handlade det om enkelt och tillrättalagt. Nu var det på riktigt i IK1.

Väldigt spännande att se vad han skulle göra. På grund av vintern och de förhållanden som rått har det inte varit de bästa träningsmöjligheterna. Ändå har vi knåpat på så mycket som gått, men hur det skulle gå på en tävlingsbana med nya får och långa hämt var helt klart ovisst.

Men Pike överraskade positivt! Fina hämt trots att han egentligen knappt tränat på dem, och lika god lyhördhet som i träning. En hel del spring och drag var det, men även det fixade han helt ok. Även poängen blev riktigt bra vilket gav placeringar bägge dagarna. De första poängen till unghunds-SM är därmed inhämtade! Och ännu roligare: det verkar som att Kenth fått en tävlingshund till!

Lite från lördagens tävling samt några klipp från hans debut i lydnadstrean kan du se här.

Kurser och träningsdagar ute! (22/3 -18)

Ny har vi knåpat med kalendern igen, och hittat datum för höstterminens kurser och träningsdagar. Nytt för i år är ett miniläger i augusti som framförallt är avsett för dig som gått kurs för oss tidigare, och fastnat för vårt sätt att träna. Kolla in på utbildningssidan för mer information. Välkommen att höra av dig via mejl om du är intresserad eller har några frågor!

Lite av varje (19/3 -18)

Nu var det länge sedan vi rapporterade något från vår front. Inte för att vi suttit sysslolösa, mycket händer på alla håll och kanter.

Skojhallen används flitigt. Av oss i vår egen utbildningsverksamhet; det är verkligen guld värt att kunna ha en egen träningsanläggning som dessutom är under tak och uppvärmd. Lyxigt! Allt fler hundägare har också funnit Skojhallen för träning på egen hand. Kul tycker vi, hallen är ju till för engagerade hundar och ägare som vill utvecklas.

Nytt, eller snarare nygammalt, är att Kenth ägnar en del av sin dagliga tid åt forskning. Egentligen har den väl alltid pågått på någon nivå, men nu har en ny forskningsansökan godkänts vilket ger lite mer svängutrymme för intressanta studier. Fokus är på hundars känsloliv kopplat till deras personlighet. Mer kommer om detta!

Trots att det är vinter och snön fortfarande ligger tjock har det varit en viss aktivitet på den egna hundfronten. Tack vare möjligheter att träna inomhus i olika hallar går det ju att hålla träningen igång även under denna årstid. Niina har för första gången tävlat med två hundar i lydnad. Det skedde vid rankningstävlingarna i Kalmar i februari, där förutom Xuper även Pike fick vara med.

För Pikes del var det hans andra klass 3-start med förhoppningar därefter. Vi tyckte att han var duktig. En lite fånig nolla på rundamomentet blev det, och ett och annat mindre misstag, men på det hela riktigt bra. Projekt fotgående fortsätter som tidigare, och kommer bara den delen på plats kan Pike kanske bli att räkna med.

Xuper gjorde som vanligt en stabil insats under rankningstävlingen. Några små missar gjorde att han inte var med riktigt upp i topp. Tillräckligt väl dock för att kvalificera sig in i årets landslagstrupp. Endast sju ekipage fick vara med där, så det var ju hedrande bara det. Det första lägret hölls förra helgen. En riktigt bra sammankomst med bra stämning och perfekt träning. Den nya lagledningen har öppnat bra!

Kenths hundar fick innan snön kom bra träning inför den kommande vallningssäsongen. Nu är det lite knepigare, men det måste ju bli vår någon gång. Träningen har dock känts nyttig. En del fokus på lite tyngre jobb, där framförallt Kjappen, den artige, kan behöva skaffa sig mer pondus. Vi får se vad det har gett när tävlingssäsongen påbörjas.

Nu ser vi fram emot lite plusgrader, snösmältning och härliga vårdagar!    

Skoj (7/1 -18)

Skoj har efter en tids sjukdom lämnat oss. Alla hundar lämnar tomrum efter sig, men Skojs plats i vår flock och i våra hjärtan var så oerhört självklar. Saknaden är därför stor.

Ett år har gått sedan Skoj gjorde sin sista tävling, SM i HtM på MyDog. Han hade då levt nio aktiva tränings- och tävlingsår vid Niina sida. Att han överhuvudtaget kom till oss var lite av en lycklig slump. Vi var instruktörer på ett läger för en tollarkennel, Tollarbo, och slogs båda av vilka fantastiskt trevliga hundar vi fick möta. Trevliga både i och utanför träning. Tankarna om en tollare i familjen växte fram, och då chansen kom tog vi den. Det har vi aldrig ångrat!

Som liten var han nog, med handen på hjärtat, aldrig någon supertalang. Han hade inget speciellt intresse i att leka, och övningar som var för svåra gjorde honom förvirrad. Dessutom hade han oerhört svårt att lära sig ord. Men han hade en stor tillgång – sin stora tilltro och sitt hjärta till Niina. Man skulle kunna kalla honom genuint trofast, en riktig vän, och var verkligen Niinas hund i vått och torrt. Niina letade alternativa vägar och navigerade förbi de svårigheter som fanns, och en blivande tävlingshund började skönjas.

Skojs glädje i att göra saker med sin matte kunde inte undgå någon, och hans glada attityd – inte minst hans viftande svans – blev snart en sevärdhet i lydnadsringen. Klasserna avverkades ganska snabbt, och redan som 2,5-åring tävlade han lydnads-SM 2010. Lite senare samma år blev han också blå-gul då han deltog på sitt första landslagsuppdrag, VM i Danmark. Året efter, på VM i Paris, nådde Skoj sin främsta merit. Där lyckades han ta sig till final, och väl där bärga silvermedaljen. Som lök på laxen var han med och tog lagguld för Sverige. Ett fantastiskt mästerskap, och lika roligt minne!

Skoj fick göra lite annat än lydnad. Han tog sig till högre klass i spår och då han blev lite äldre valde Niina att med Skoj testa en för henne helt ny hundsport – Heelwork to Music. Här visade sig Skoj ha en hel del fallenhet. Hans utstrålning och svansviftande gjorde sig bra här. Dessutom fick han hålla på med den bästa typen av jobb – att göra saker nära Niina. Här fick han upptäcka nio härliga fotpositioner till! Trots att Skoj var över 6 år gammal då han för första gången deltog på en HtM-tävling hann han med tre SM och två landslagsuppdrag på Nordiska mästerskap. På NM hamnade han precis utanför medaljerna, men på SM blev det verkligen full pott 2014 då Skoj fick kliva högst upp på pallen och motta guldmedaljen.

Men trots hans fantastiska meriter som tävlingshund är det familjemedlemmen Skoj som vi mest kommer att minnas och sakna. Han var en självklar medelpunkt bland familjens hundar. Lugn och överseende, men hade samtidigt en oerhörd respekt med sig bland de övriga hundarna. De unga hundarna fick lära sig om Skojs pondus genom hans välkända ”lekar”, som bestod i tuffa men på Skojvis alltid glada brottningslekar. Vi tvåbenta hade här något att försöka lära oss av!

Han var också en väldigt betydelsefull för oss andra i familjen. På ett sätt kan man säga att han var vår mentor, någon att ta efter. Hans glada humör har vi redan berättat om. Men han var också väldigt närvarande, han levde verkligen här och nu. Det gör nog alla hundar, men Skoj var osedvanligt klok i sitt synsätt på livet. Eventuellt dåliga saker lämnade man snabbt bakom sig, och varför oroa sig om framtiden om man har det bra just nu!? 

Under hösten blev Skoj ganska snabbt äldre. Tappade i muskler och ork. Flera problem följde och den senaste månaden var han riktigt illa däran. Flera tumörer upptäcktes och några dagar in på det nya året somnade han stilla in. Trots ett tråkigt slut känner vi mest en stor tacksamhet över att ha haft honom i vår flock. Tack Skoj, vi kommer att minnas dig med kärlek!

Uppdatering projekt Pike (26/12 -17)

Senast vi rapporterade något från projekt Pike så hade han klarat av lydnadsklass 1. Det var i september. Sedan dess har arbetet fortsatt. Hur utveckla Pike och få honom mer samarbetsinriktad, och framförallt - när det gäller specifikt lydnaden - hur få Pike att förstå och gilla att gå fot?!

På vallhundsfronten har en del saker gått framåt. Han debuterade i november i tävlingssammanhang, om än blygsamt i klubbmästerskapets nybörjarklass. Spännande att se hur all den grundträning som gjorts kunde fungera i skarpt läge. Och ja, inte så tokigt. Det gick inte att lita helt på hans djurkänsla, men han gick att hålla tillbaka, han lyssnade bra och gjorde alla delar på banan utan några större fel. En 2:a plats på KM blev det, Pike var mäkta stolt! Efter det har hans grundträning fortsatt. Inga gigantiska framsteg, men kanske lurar det ett kul 2018 runt hörnet?

I lydnaden har Niina jobbat vidare. Delarna börjar falla på plats, och de flesta moment i de högre klasserna ser riktigt bra ut. Den stora nöten har förstås varit fria följet. I startklassen såg han ut som att han var på begravning. I klass 1 var det istället mer hopp och lek än fotgående. Nåväl, han var i alla fall mycket gladare. Med en hel del större och mindre förändringar i träningen har han så smått börjat få grepp om momentet. I november var det dags att testa av hans framsteg på tävlingsplanen, det var dags för klass 2.

Tävlingen var inomhus, i Hundarenan i Kungsör. Och Pike var laddad! Men trots att han var osedvanligt pigg gjorde han ett riktigt skapligt fritt följ. Nåja, ur ett domarperspektiv var det bara sådär 6,5, men vi som följt hans resa tyckte att det var bra! Tyvärr busade han till det på rutan (hittade den inte förrän efter för många kommandon) och hopp-apporten (sprang förbi hoppet), så något förstapris blev det inte.

Mer träning följde, och ett nytt test planerades in. Vi är i skrivande stund just hemkomna från det, den klassiska annandagstävlingen på Östhammars BK. Ett riktigt svårt underlag, men arrangören hade gjort sitt bästa och just klass 2 fick förhållanden som var helt ok. Och Pike gjorde bra saker. Det är en tydlig trend i att han alltmer börjar förstå sig på uppgiften att gå fot. Idag såg han ut som en vanlig hund som bara behöver lite mer träning. I övrigt var han glad mellan momenten, och jobbade riktigt fint i momenten. Han kanske inte tyckte att lägganden på det isiga underlaget var en höjdare, men trots en del små missar fick Niina och Pike ihop 290 poäng, vilkte räckte till både förstapris och klassvinst. Riktigt kul! Kanske Pike blir en tävlingshund i lydnad ändå?

God Jul! (23/12 -17)

Vi har varit osedvanligt inaktiva här på hemsidan, men här kommer i alla fall en julhälsning. God Jul till alla våra vänner och alla som vi känner!

Duktig Xuper! (24/9 -17)

Det kan bli lite orättvist mot de hundar som blir riktigt bra. Inte för att de känner av orättvisan, men ändå. Först tränar man dem som unga, ofta med tydliga mål. Med lite tanke och tur träffar man rätt i träningen, och hunden utvecklas. Snart börjar grunderna sitta, och blicken riktas mot tävlingstart. De första tävlingarna är jättespännande - ska hunden klara av att göra som på träning? Stor glädje när så sker, och det som inte går bra blir perfekt information för framtida träningspass.

Denna utveckling pågår ett bra tag, och framstegen - då de sker - märks tydligt. Men efter några års träning börjar hunden närma sig det där utopiska tillståndet att vara "klar". Vi tror inte att hundar någonsin blir fullständigt klara, men ändå kan man komma till en nivå där hunden är riktigt genomtränad. Skillnaden mellan de sämsta försöken och de bästa är väldigt små, vilket också visar sig i stabilitet på tävlingsplanen. Det är då man kan börja bli orättvis.

För man börjar förvänta sig att hunden ska gå bra, åtminstone i de delar av färdigheterna där hunden brukar vara stabil. Skulle då hunden inte göra som vanligt kan man rent av bli lite missnöjd. Inte så att hunden känner av det, mer missnöje över sin uppgift som tränare och förare åt sin hund. Men det är ju riktigt orättvist. Varje gång hunden, och en själv, ska prestera är ett nytt försök. Man får aldrig ta med sig det förra lyckade försöket, det måste göras på nytt igen. Om man inte lever efter detta faktum får man träna sig på att göra det.

Därför vill vi hylla Xuper idag. Denna lilla tollare som på intet sätt har glidit fram på en räkmacka i sin träning. En del saker har han haft lätt för, men mycket har handlat om att tackla de motgångar som kommit längs vägen. Han har blivit riktigt säker, och i sina bästa stunder är han en reklampelare för bra lydnad. Igår var Niina och Xuper och tävlade. Inget speciellt, en vanlig klass 3 i Hofors. Och Xuper levererade. Ett jättefint program som är värt att hyllas. Därför gör vi det. Domaren höll med och delade ut 313 poäng. Det är inte alltid poängen avspeglar det som hunden presterar, men denna gång var det nog inte helt orättvist. Duktig Xuper!

Kursdatum och träningsdagar (22/9 -17)

Nu har vi jobbat med våra kalendrar och hittat datum för kurser och träningsdagar under kommande termin. Du hittar dem och annan information under utbildningsfliken. Som vanligt gäller först-till-kvarn-principen. Hör gärna av dig till oss via mejl om du vill boka eller fråga något. Välkommen!

Pike har varit igång igen (18/9 -17)

Projekt Pike går vidare. Nu var det dags att testa hur väl lydnadsklass 1 föll honom på läppen. Vi for till Skutskärs BK, som ofta arrangerar trevliga tävlingar, så även denna gång. Sedan sist det begav sig med gäddan, i början av augusti i startklass, har Niina fokuserat på övergångarna. Som den arbetshund han är har Pike lärt sig att tycka om att göra saker, så själva momenten (förutom fria följet, som enligt Pike borde förbjudas...) är ju kul. Men däremellan. Hur trist som helst, om inte matte langar fram en boll eller två. Till saken hör ju att han är vansinnigt ointresserad av att umgås, så de tävlingsmässiga belöningarna har varit en nöt att knäcka.

Niina har jobbat med belöningskriterier även mellan momenten. Tema: Om du Pike umgås en stund med mig så blir det ganska säkert snart en kul bollek. "Umgänget" är väl egentligen inget sådant, mer spralliga uppgifter som att hoppa och springa några varv runt Niina. Faktum är att Pikes attityd mellan momenten har ändrats en hel del på denna korta tid. Han har bland annat insett att hoppa runt och mot Niina är ganska kul. Så pass kul att man också kan göra dem i samband med ingångarna. En kreativ upptäckt han gjorde dagarna innan tävlingen...

Nåväl, Pike skötte sig fint om än lite busigt. Inga dundertabbar och flera fina saker. Poängen räckte till klassvinst och uppflyttning. Kul! Det hela går att beskåda här.

Kan hundar skämmas? (4/9 -17)

Ja, just den frågan fick Kenth av en journalist på tidningen Metro. Det blev en intervju och en liten videofilm. Du hittar den här.

Nästan (4/9 -17)

Nästan. Ett märkligt, lite obestämbart, ord. Det har en positiv klang, som i att något var väldigt nära det man hoppats på, och det är ju bra. Men ordet andas också besvikelse. Målet nåddes inte, det var bara nästan. I hundtävlingssammanhang upplever vi att det finns otroligt mycket som är nästan. ”Gick det bra?”. ”Nja, det gick nästan bra”. Eller ”det var nästan ett perfekt lopp!”. Frågan är då vilken innebörd man lägger i ordet, och vad det innebär för ens framtida chanser att lyckas.

Vi har tidigare skrivit om betydelsen av att misslyckas. Eller snarare vikten av att förstå varför det inte gick som man hoppats, ändra i sin träning och studsa tillbaka. Att använda missar som information. Det här med nästan ligger absolut i samma härad. Att nästan lyckas kan skapa besvikelse och frustration. I det långa loppet till och med bitterhet (”varför får jag aldrig till det hela vägen?!”). Men det finns också en väldigt positiv del i ordet. Att nästan sätta det perfekta agilityloppet, det superbra lydnadsprogrammet eller den klockrena vallningsrundan är ju väldigt, väldigt bra. Det är ett kvitto på att man verkligen lyckats med sin hund, både i den träning som varit och i själva tävlingsmomentet.

Konsten är att glädjas med det som var bra, vilket oftast är mycket mer än vad man först lägger märke till, och på något sätt samtidigt ta in och acceptera det som inte gick som planerat. Vi, som gillar belöningsbaserad träning, gillar förstås den förstnämnda delen. Den får inte glömmas bort för det är belöningen, klappen på axeln, för den träning och planering man lägger ner i sin hobby. Det är den positiva feedbacken som ger kvitton, glada känslor och energi för fortsatt hundträning.

Men vi tror också att öppna ögon för det som inte funkade är helt avgörande för att nå målen. Om man enbart ser till det som är bra ger det förstås en massa positiva effekter. Det är ju mycket roligare att känna sig lyckad än motsatsen. Man blir säkert också trevlig att umgås med, vilket inte är att förakta! Risken är dock att man kanske missar att jobba på de 5-10 % av prestationen som inte satt som man hoppats, vilket i sin tur leder till minskad chans för utveckling.
Tricket är förstås, som vanligt, att hitta rätt balans. (Det känns som att allt i hundträningen alltid handlar om att finna den rätta balansen. Mellan helhet och delar, mellan aktivitet och koncentration, mellan följsamhet och speed, mellan flanker och tryck, mellan noggrannhet och fart…) Är man en glädjesökande personlighet som kanske inte så gärna ser de lite mindre glada sakerna kan man nog tjäna på att träna sig i att öppna ögonen för sådant som kan förbättras. Vanligare är nog dock att man alltför mycket fokuserar på det som inte var bra. Då är det läge att träna sig på att se och känna in sig i allt det som faktiskt var riktigt bra.

Vi har nyligen fått träna oss på detta. Kenth har varit både på kvarts-SM och Agria Cup i fårvallning. Ingen av prestationerna var kanske typiska nästan-prestationer, i alla fall inte utifrån resultaten. Men känslan av att vara nära det som man strävar efter fanns där. På kvarts-SM var första dagens prestation riktigt bra. Visst, en missad grind på drivningen, men de var mycket väl med i poängstriden där det gällde att vara bland de 15 bästa. Förhållandena under dag 2 förändrades dock, och det klart åt det svårare hållet. Lite för svårt kanske, då drygt hälften av dessa duktiga hundar som kvalat dit inte ens lyckades hämta hem djuren. Kjappen kämpade flera minuter med tackorna efter upptaget några hundra meter ut på fältet. Ingen vann under dessa minuter. Kjappen fick dem inte nämnvärt hemåt, men tackorna kunde heller inte smita tillbaka till sina kompisar i hanteringen. Tyvärr fick vi lämna in handduken. Det hade räckt med att få hem djuren så hade Kjappen varit med till SM. Alltså nästan bra.

På Agria Cup var det en stor utmanande bana och härligt utmanande ungtackor. Kjappen gjorde ett bra hämt där han tog ordentligt tag i djuren och bra drivning de första två benen. Alla grindar träffas men, och det är här det kommer, det blir bara nästan en suverän drivning. För i samband med andra grinden vänder han djuren åt fel håll. Där hamnar han helt i radioskugga, eller snarare vissellyssningsskugga, och reagerar inte alls förrän han hamnat ett bra stycke upp på fältet. Sedan hem och en ok avslutning även om vi inte hann med fållan. Förstås gigantiskt poängras på drivningen. Det skulle visa sig att det inte behövdes så höga poäng för avancemang. Hårddraget var det en missad vissling i andra drivningsgrinden som skiljde från semifinal. Nästan bra.   
Niinas jobb med Xupers inkallning prövades i helgen på rankningstävlingarna i Kopparberg. Skulle de brutna tävlingarna med belöning på ställandet ge avsedd effekt? Nja, första dagen blev det nog lite för bra. Xuper ställde sig INNAN Niinas stå-signal. Lovvärt på ett sätt, Xuper var ju tydligt öppen för att ställa sig. Men på lydnadstävlingar handlar det liksom om att få hunden att reagera på förarens signal… Annars mycket bra, så det var nästan en bra runda. I rundan dag 2 (efter, enligt Niina, hundratals träningsinkallningar under lördagskvällen…) gick det mycket bättre. En bra inkallning för att vara Xuper. Härligt att få till det! Dessutom gick de övriga momenten finfint, och känslan av en topprunda växte för varje moment. Ända tills sista momentet, vittringen, där Xuper misstar sig för bråkdelen av en sekund och sätter tänderna över fel pinne, släpper, för att sedan söka vidare och finna och apportera den rätta pinnen. Domaren bedömde det som en lyftning, och nollan var ett faktum. Ahhh, så nära! Det var NÄSTAN en topprunda.

Vi försöker leva efter 15-minutersregeln. Man måste få känna sig besviken, förstås utan att det går ut över hunden, men efter en kvart är det dags att släppa den känslan. Sedan får öppna ögonen för allt det som var bra och börja tänka konstruktivt och planera för åtgärder för det som inte fungerade. Kjappen har sedan kvarts-SM fått träna på tunga, viljestarka djur och resultat kunde redan skönjas på Agria Cup. Den tävlingen gav andra mål, som att få honom säker på drivningar på väldigt långt håll. Planer finns också på vad som behövs för att Xuper ska känna sig koncentrerad och säker under vittringsprovet. Med andra ord: vi blickar framåt!            

Tävlingsträning och debut (6/8 -17)

Juli har inte bara varit lata dagar. En hel del tid har vikts åt underhåll på Skojhallen. När fönstren ska målas handlar det inte bara om en fönsternisch. Snarare 100! Men vi klagar inte. Att ha hallen för egen och andras träning är verkligen perfekt.

Men så har förstås hundarna fått sitt, inte minst vallhundarna. Pike har ju en hel del att lära så täta fårbesök blir det för hans del. Han har inte varit särdeles samarbetsintresserad men nu börjar saker och ting lossna. Både hans förmåga att lyssna och hans känsla för djuren blir allt bättre. Kul för framtiden! För Kjapp drar det ihop sig inför de stora tävlingarna. Några nyttiga och utmanande pass har det blivit som känns bra inför de kommande äventyren.

Lydnad har förstås också stått på schemat. Niina har haft projekt inkallning sedan VM. Nöten kring Xupers ställande SKA knäckas! Det senaste i ledet av åtgärder är träning under tävling. Först var det lydnadstävlingar på pudel-SM för ett par veckor sedan. Tvådagars där Niina valde att tävla den första dagen och träna dag två. Träningen gick ut på att bryta vid inkallningsställandet. Skulle Xuper göra en sämre variant av ställandet (alltför lång tid mellan signal och påbörjade av ställandet) blev det en felning, och ny inkallning vid sidan av tävlingsplanen. Bra ställande skulle istället ge Xuper en härlig belöning. Bollkastning och pizza!

Xuper valde rätt, så det blev både lek och god mat. Han såg riktigt överraskad ut, men förstås positivt överraskad. (Även tävlingsledaren och domaren, ska tilläggas, då Niina och Xuper kutade av planen…) Förstås kul, så mycket roligare att belöna än att påpeka felaktigheter. Vid passet efter gjorde Xuper ett fantastiskt bra ställande. Nog för att han alltid är lite bättre under träning än på tävling, men kanske var det en effekt av den oväntade händelsen?   

Nästa steg var nu i lördags. Dubblerad lydnadstävling på Eskilstuna BK. Som upplagt för en liknande plan. Och så blev det. Första tävlingen helt tävlingsmässigt, och den andra med åtgärd vid inkallningsställandet. Även denna gång med positivt resultat. Känslan är bra. Det verkar som att skillnaden mellan träning och tävling minskats i Xupers upplevelse. Ska bli spännande att fortsätta projektet, och se vad det kan leda till.

I Eskilstuna passade Niina också på att debutera med Pike. Pike är ju lite speciell. Han tycker om att göra saker, och tycker om belöningarna. Men det där med att vara social och samarbeta är ju inte riktigt hans grej. Därför har det känts som en bit kvar innan han skulle kunna debutera. Men samtidigt är han robust, och skulle troligen inte få så många besvärande minnen även av en dålig tävling. Och så ger ju en tävling massor av bra info inför kommande tränande, så Niina gjorde slag i saken.

Och nog blev det mycket information. Till exempel om att mycket mer jobb behöver läggas på själva tävlingssituationen. Som uppvärmning, ingångar och övergångar mellan moment. Pike skötte sig helt ok, men var en smula frånvarande. Han gjorde allt så när som vid apporteringen där han förvånande nog bara doppade huvudet över apporten på sin väg mot Niina utan att ens försöka ta den. Det gick på andra försöket. En 5:a på det momentet räckte dock till poäng nog för uppflytt till klass 1. Det var förstås kul, men framförallt bra med en massa nya och kreativa träningstankar. En film på Pikens debut finns här.

Pike var anmäld även till eftermiddagens tävling. Perfekt träningsläge. Den starten användes för att belöna fotgåendet. Kul nog var hanmycket bättre med vid ingången och starten, och gjorde ett bättre fotgående innan belöningen. Roligt med nya hundar, projekt Pike är igång!

Vallningstur till Gotland (9/7 -17)

Efter att vi landat hemma efter VM-äventyret var det dags för lite inhemskt tävlande, och det i fårvallning. Kenth och Kjapp var anmälda till fyra dagars tävlande på Gotland, så när väl husbilen var packad bar kosan mot Nynäshamn och färjan. Gotland är ju en himla trevlig plats, och för vallningsnördar blir inte upplevelsen sämre. Massor av får (förlåt, lamm…) och härligt landskap. Detta präglade tävlingarna, där deltagarna fick vara med om utmanande men mycket fina och rättvisa förhållanden.

De första två dagarna var vi i Västergarn, beläget några mil söder om Visby. Stort fält och långt hämt där man inte helt såg vad som skedde. Det blev lång väntan för vår del då Kjappen gick ut näst sist. Men det gick bra. Fåren försökte förvisso smita under utgången men Kjapp räddade upp situationen och fick ett fint grepp om djuren. Framdrivningen gick fint liksom den efterföljande drivningen. Grindarna träffades och inga onödiga svängar. Även delningen gick galant, men i det sista momentet, som var fållan, tog det stopp. Tiden gick ut. Känslan efteråt var ändå bra, och det är ju den man ska ta fasta på. Ganska snart stod det klart att även domaren tyckte om rundan, och det ledde till fantastiskt fina poäng – endast 3 poäng bort förutom fållan. Det räckte överraskande nog till vinst. Fantastiskt kul!

Kanske var det en lite för bra start på resan, för några fler framskjutna placeringar blev det inte. Många bra saker, men det är så himla klurigt att få till alla delar bra. Det känns igen även från andra hundsporter. Har man tränat väl och skaffat sig tävlingserfarenhet kan man lyckas att sätta enstaka bra moment eller sekvenser, men att få ihop alltihop är en utmaning att ta på allvar. Det gäller att ta fasta på de bra delarna såväl som på de mindre bra. Där finns mycket användbar information för framtida träning.

Kvalperioden närmar sig slutet, och efter sommaren är det dags att ta sikte på SM. Kvarts-SM går i slutet av augusti och det blir en långväga resa upp till de norra delarna av Sverige. Kjapp har varit så pass framgångsrik att han detta år även är inkvalad till Agria Cup, vilket är den andra stora tävlingen i fårvallningssammanhang vid sidan av SM. Den går för ovanlighetens skull i Danmark detta år, men vill man vara med och utmana sig själv får man tydligen också gilla att resa!

Återblick på Belgien-VM (9/7 -17)

Vi har inte skrivit något om VM-tävlingarna i Belgien, semestrar och annat kom emellan, men nu kan det vara på sin plats med en återblick. Som vanligt är ett VM-deltagande lite av ett äventyr, så även detta år. Kanske inte äventyrligt i ordets rätta bemärkelse, mer att man får vara med om väldigt många olika och ofta oförutsägbara saker.

För ovanlighetens skull gick tävlingen detta år utomhus. Och kanske var detta en mer betydelsefull faktor än vad vi kunnat ana. Det skapade ett par nya störningar. Den ena var värmen. Ostende ligger vid kusten, och närheten till havet gör klimatet lite drägligare där sommartid än på kontinenten i övrigt. Men nog blev det varmt, och värmen påverkade flera hundar. Den andra störningen var de höga smällar som med oregelbundenhet hördes vid tävlingsplatsen. Först trodde vi att de kom ifrån en närliggande skjutbana, men senare fick vi reda på att de kom från de åkrarna runt omkring det sportfält som tävlingen gick på. Smällarna var en strategi för att hålla fåglar borta från odlingarna. En hel del hundar påverkades av dessa ljud.

Men bortsett från dessa minus var det i övrigt vanliga tävlingsförhållanden. Ingen stökig mässhall med trängsel från tusentals andra hundar, utan fin greppig gräsmatta, stora luftiga ringar och lätt att hitta plats för uppvärmning. Upplevelsen var att detta kom att prägla prestationerna. Många hundar gick väldigt fint. Inte bara från de förväntade nationerna, det var hög klass generellt.  

Kanske mest tydligt var snabbheten. Många fantastiska inkallningar, rundanden och apporteringar. Kvickhet och distinkthet är ju ögongodis, och under dessa förhållanden kom många snabba hundar till sin rätt. Dels för att underlaget tillät manövrering i hög hastighet, men också för att dessa reaktiva hundar slapp det normalt så täta och stressframkallande mästerskapsförhållandet. Snabbhet gynnades också av domarna. Prydliga inkallningar gjorde sig inte besvär, här skulle det fräsa i gräset!

I övrigt överraskade domarna oss i kvalet med att vara ovanligt generösa. Många 9:or, och till och med en hel del 10:or, blev det. Trevligt för både publik och tävlande att se att fina prestationer också kan leda till höga poäng. Den tillåtande bedömningen gillades dock inte av alla. Ett domarmöte under ledning av högre instans under lördagskvällen gav en helt annan nivå under söndagens individuella final. Borta var de högsta siffrorna, och vi kände igen oss mer från tidigare mästerskapsår. Lite märkligt blev det, men det kändes som att domarna höll sin tajtare nivå under hela finalen.

Hur det gick för Sverige har ni säkert redan koll på. En blygsam sjundeplacering för laget och endast ett ekipage till final var resultatmässigt sämre än på mången år.  Vi släppte förbi oss Schweiz, Österrike och Polen, och hade Tyskland och Spanien tätt bakom oss. Nationer som man absolut ska ha respekt för, men som Sverige normalt slår med marginal i lagtävlingen.

Vad detta kunde bero på får utvärderingar från mer officiell ort utvisa. Helt klart var att det inte handlade om dålig stämning och laganda. Det svenska lydnadslandslaget mår som vi ser det fantastiskt bra just nu. Den nya lagledningen har verkligen satt sin prägel, och fått med sig hela gänget och skapat ett riktigt bra klimat i laget. Det lovar gott inför framtiden.

För Niinas och Xupers del gick det inte heller hela vägen. Vi får verkligen inte vara missnöjda. Xuper gjorde ett till stora delar fantastiskt bra program som kröntes av ett i det närmaste perfekt fotgående som gav tävlingens näst högsta betyg i form av 9,5 och 10. Men det fanns också missar. En kom i inkallningen där han responderade sent på Niinas ståsignal. Kostbart, men det kunde de ha överlevt om det inte var för det som hände i det sista momentet, vittringsapporteringen. Fint ut och ett som det såg ut som bra sökarbete ledde till ett gripande och hemleverering. Av fel pinne. Ahhh, det var inte vad vi trott. Xuper är annars säkerheten själv i själva sökarbetet. Men nu hände det, och kanske finns det något där eftersom han också missade på samma sätt på SM förra året, då vittringsprovet även då låg som sista moment.

Nu har vi slickat såren och smält alla intryck. Det var en varm tävling som Xuper tacklade förhållandevis väldigt bra. Att inte laget fick till det bättre är inget att sura över. Säkert hade vi lite oflyt detta år, annars får vi dra lärdomar och komma igen. En bra tur med laget hade vi hur som helst, tack för det alla!

Mellan SM och VM (8/6 -17)

Det händer mycket nu! En härlig tid med massor av hundrelaterade händelser, inte minst på tävlingsfronten. Senast handlade det om SM i lydnad för Niina och Xuper. Ett jättebra arrangemang av Jönköpings BHK mycket praktiskt beläget bakom Elmia på en idrottsanläggning. Väderprognoserna lovade mängder av regn men så blev inte fallet. Lite blev det men mest bra hundväder mixat med en del varma stunder.

Första utmaningen var kvalets gruppmoment, som klarades av redan under fredagens eftermiddag. Inte Niinas och Xupers favorit men denna gång gick allt precis så bra som man kan hoppas. Xuper hade en bra attityd, precis som på träning, och plockade fint hem dubbla 10:or. En bra start!

Under lördagen var det så dags för de individuella momenten. Xuper gick ut som nummer 26, just innan lunch. Då regnade det fortfarande, men inget som störde varken Xuper eller Niina. Eftersom programmet började med inkallning (som är det Xuper har svårast med i de indivduella programmet) ville Niina ha Xuper i så bra uppgiftsmodus som det bara gick. Därför bestod uppvärmningen av en kedja med inkallning, fjärr och vittring i tävlingsmässigt utförande. Kedjan hann precis bli klar då det var dags att gå in.

Och Niina hittade en riktigt bra attityd hos honom. Fint fokuserad och bra energi. Tappade lite koncentration ett par ögonblick, men kom åter snabbt tillbaka. Totalt sett blev det ett riktigt bra program som betalades med 276 poäng. Det skulle sedan visa sig räcka till en 5:e plats, och med det en säker kvalificering till finalen.

I finalen skulle Niina och Xuper in tidigt, redan som ekipage nummer 3. Även denna dag satt gruppmomenten bra. Xuper var nästan lite väl lugn, men hellre det än ivrig. Förhoppningen var förstås att toppa kvalets fina attityd och prestation. Men redan under uppvärmningen kändes en liten skillnad jämfört med dagen innan. Lite mindre fokusresurser, och något lägre energi. Kanske hade vädret en del i detta, då solen nu värmde ordentligt. Detta präglade programmet. Det var på intet sätt dåligt genomfört av Xuper, men det där lilla extra fattades, det som behövs för att nå ända upp.

En incident kan vara värd att berätta om. Under Xupers finalrunda kom en av domarna på vid momentet sändande till ruta att hen stod på fel plats. Precis innan Niina skulle sända Xuper sprang denne till sin position, vilket var bortanför linjen mellan cirkel och ruta. Detta uppmärksammade förstås Xuper, som undrade vad denna springande figur just till höger om dit han skulle springa gjorde. Så pass mycket att Xuper, då Niina sekunderna efter sände honom, drogs åt det hållet. Efter lite krångel fick Niina dock in honom i cirkeln, och vidare till rutan, men antalet kommandon blev fler än de två extra man har på sig. Betyget därför 0.

Det var för alla tydligt vad som hade hänt. Nja, inte alla, för vare sig Niina eller tävlingsledaren såg incidenten, då den sistnämnda under detta mästerskap ställde sig konsekvent en meter framför hund och förare vid utgångspunkten. Troligen för att minimera chansen för föraren att förbereda hunden. Efter programmet fick dock Niina veta vad som skett, vilket ledde till funderingar vad som kunde och borde göras. Vi gjorde inte så mycket, men frågan kom upp bland domarna under lunchen. Resultatet blev att Niina och Xuper fick göra om momentet, denna gång med en bättre förberedd domare. Utfallet blev också bättre, eller snarare jättebra. Perfekt tomskick, och perfekt ruta. Trevligt med domare som månar om de tävlande!

Summa summarum inget SM med fullträff. Resultatet blev 265 poäng, vilket kom att räcka till en 8:e placering. Förstås en helt godkänd insats. Xupers fjärde SM med final alla gånger, och som sämst just 8:a, tyder på en bra stabilitet. Skönt att ha i ryggen inför nästa veckas äventyr, då VM avgörs i belgiska Oostende. Ser mycket lovande ut för svensk del då hela det svenska laget presterade jättebra under SM. Med den formen kan det bli kul på VM! Heja Sverige!!!

Lediga kursplatser (8/5 -17)

Trots att sommaren inte ännu infunnit sig (snön faller ner...) håller vi på att planera för höstterminen. Mycket är fullbokat men nu har det dykt upp två lediga kursplatser till det vi kallar lydnadskurs 2 med datumet 24-25/8. Läs mer under Utbildning, och hör av dig via mejl om det verkar intressant.

Påskäventyr (24/4 -17)

Precis som förra året reste vi till Skottland över påsken. En riktigt lång bilresa med två färjeövernattningar, men det är verkligen värt det. Vi har en speciell förkärlek till Storbritannien, inte minst Skottland. Det är svårt att sätta fingret på vad det är. Genom alla år har man växt upp med alla brittiska deckarserier, och kanske de tidiga åren med tipsextra spelar in. Och så kan man språket. Även om de skottska accenterna inte riktigt sitter så funkar det riktigt bra. Men sedan är det så mycket mer som känns rätt. Då man åker norrut från Newcastle och stöter på alla nordiska referenser så är det inte förutan att man undrar om det inte minsann handlar om någon slags historisk connection. Kanske allt sedan vikingatid, kanske ännu längre tillbaka.

Hur som helst, vi trivs där. Därför gjorde vi en favorit i repris, och hälsade på gästfria Mosse och Lotta Magnusson på deras gård som ligger knappt två timmars bilresa norr om Edinburgh. Vår utgångspunkt var ett gårdshus på Ardormie Farm, en kulle bort från Mosses och Lottas ställe. Ett syfte med resan var förstås fårvallning. Att få en inblick i de förhållanden som lett fram till dagens vallhundar är verkligen en gåva. Det är lamningstid nu, vilket verkligen kräver sina hundar. Att dessutom själv få använda hunden är en ynnest. Fåren är verkligen inga dumbommar, de vet hur man fintar en hund van med svenska välinvallade tackor. Otroligt intressant att se hur hundarna anpassar sig och visar upp smarta sidor som annars inte kommer fram.

Kjapp har fått hämta och driva får uppe på hillen och i de nedanliggande dalgångarna. Även lillkillen Pike, som passade på att fylla det första året under resan, har fått träna en hel del. Där har det varit i mer ordnade former i liten hage, men djuren har verkligen även för honom varit utmanande. Det går framåt. En hel del insikter om hur han är och hur man bör möta den bestämda pojken fick vi under resan. Projekt pågår!

Xuper med i landslaget! (21/3 -17)

Yes!! Det blev som vi hoppats, tollartassarna platsade i laget: Xuper och Niina är med i det svenska landslaget som ska tävla i årets lydnads-VM! På Nordiska senast blev det en reservplats, men denna gång får Xuper en ordinarie plats, vilket innebär både individuell tävlan och lagtävlan.

Den svenska truppen består av:

Anna Hilding & Busy Border Grym (border collie)
Emelie Wickström & Eye Dog Glen Keith (border collie)
Madelaine Eriksson & Seven (border collie)
Maria Brandel & Working Aadi (border collie)
Niina Svartberg & Tollarbos Uniqa Xuper As Gun (nova scotia duck tolling retriever)
Sarah Karlsson & My Nr One Exxi (border collie)

Reserv:
Louise Jonsson & For The Win Snipe (border collie)

VM går i år i 15-18 juni i Oostende, Belgien. Officiell hemsida finns här, och facebooksida här. Detta ska bli ett riktigt kul äventyr! We can do it!

Kursdatum och träningsdagar (15/3 -17)

Nu har vi planerat och fixat, och kommit fram till ett schema för höstens kurser och träningsdagar. Kika in under Utbildning och hör av dig om du hittar något av intresse!

Landslagsläger (14/3 -17)

I helgen var det dags för årets första landslagsläger i lydnad. Tio ekipage var inbjudna, däribland Niina och Xuper, som fick träna ihop i fina förhållanden i Guldhunden Arena utanför Kalmar. Nytt format på lägret sedan tidigare; nu var det lite färre inbjudna, endast de som kan vara aktuella för nästkommande mästerskap plus ett par till, och inga åskådare. Detta påverkade i positiv riktning. Deltagarna kunde komma varandra lite närmare, och träningen blev bättre. Lovar gott inför kommande landslagsäventyr!

Nytt var också att det var tävling på lägret. Det var det första som skedde på fredagseftermiddagen, och den var inte lätt. Landslagsledarna hade snickrat ihop en ring full med koner och annat som verkligen kunde störa även de bästa. Och så skedde. Många hundar fick problem, inte minst med "tomskicket" inför rutan och de diagonala sträckorna till rutan och rundakonen. Men väldigt lärorikt. Xuper skötte sig fint och blev av landslagsledare Heidi korad som tvåa knappt efter Maria och App. Kul!

Lite kul var det också att lokala reportrar fanns på plats och skrev om lägret. Artikeln finns att läsa här.

Nu är den här!!! (6/3 -17)

Nu har vår uppdaterade lydnadsbok - Med sikte på 10:an - kommit från tryckeriet! Lastpallarna står på uppfarten och det är bara att börja lasta in boklådorna i lagret. Härligt! Vi hade en tanke om att ha boken klar redan till årsskiftet, då de nya reglerna började gälla. Men vi har inte riktigt hunnit med den tidsplanen i arbetet med den nya versionen. Och tur var väl det då det så sent som i förra månaden dök upp ytterligare nya regelskrivningar. Det kan hända att så sker igen men nu är nog det mesta i boken i fas med de nya reglerna.

Det största arbetet har vi lagt på de nya momenten och de delar av moment där större förändringar gjorts. Boken innehåller därför ett kapitel om det nya rundamomentet, från det lite enklare rundandet i klass 1 till det utmanande och spännande rundamomentet i klass 3. Hur man kan lära in sändande till "ingenting", träna backande i fotgående och få till de nya varianterna av gruppmoment finns förstås också en hel del att läsa om. Boken är utökad, så nu finns det hela 304 träningssidor att bläddra i. Det gjorde också att vi fick plats med ett frågeformulär där du kan beskriva din hunds sätt att vara och få en uppfattning om dennes träningspersonlighet.Vi har också passat på att ändra lite här och var för att boken ska stämma med det sätt vi tänker och tränar lydnad. Vår träningsfilosofi kommer att kännas igen, men erfarenheterna byggs hela tiden på vilket leder till små förändringar i ens tankesätt. Vi är hur som helst mycket stolta över slutprodukten, och hoppas att boken kommer att hjälpa lydnadsentusiaster på alla nivåer att få till det med sin hund. Varmt välkommen att börja bläddra!

SM i Heelwork to Music (8/1 -17)

Eller "Platt fall räckte nästan ända till pallen". Det handlar om Niinas satsning med Skoj i den kreativa och krävande företeelsen Heelwork to Music. Niina bestämde sig tidigare i år för att göra en satsning mot årets SM, och för den sakens skull sätta ihop ett nytt program. Detta innebar att hitta en ny låt, uppfinna nya moves och en hel del träning på nya färdigheter.

I somras var programmet så pass färdigt att Niina vågade testa det i tävlingssituationen. Ingen fullträff, men i alla fall lite SM-poäng. Mer träning och mer tävlingstestande tidigt i höstas gav en hel del ny information och SM-kval. De månader som gått sedan dess har fyllts med mer träning. Filning på de befintliga delarna, få delarna att flyta och sedan testa lite nya idéer som har kommit upp. Allt har inte varit helt lätt för den lilla skojaren. Bara att få till de där samtidiga hoppen kan ge gråa hår... Men allt har successivt blivit bättre och kanske skulle det kunna räcka till ett väl genomfört program.

Så var det då dags. SM på MyDog i Göteborg. Men det höll på att inte bli någon tävling för Niinas och Skojs del. (Det är här det platta fallet kommer in.) Dagen innan var vi ute och gick i det fina vintervädret. Promenaden var underbar så när som på att Niina snubblade på en fastfrusen gren och föll handlöst på den stenhårda marken. Det ena knäet fick ta smällen, och det gjorde rejält ont. SM-starten var i fara, men med hjälp av diverse åtgärder verkade dock knäet så pass bra att det skulle kunna gå att genomföra programmet. Och väl inne i ringen fungerade det fint. När det är dags att prestera brukar kroppen tack och lov glömma bort mindre defekter...:-)

Programmet satt riktigt bra. Några småsaker klaffade inte riktigt, men med tanke på att detta endast var det femte framträdandet inför domare gjorde både Niina och Skoj fint ifrån sig. Domarna gav dryga 25 poäng för framträdandet, och det räckte till en 4:e placering. Kanske är den placeringen, just utanför pallen, den suraste men det hade behövts en hel del mer poäng för att nå upp till den duktiga trio som tog medaljerna. Bäst lyckades Ewa Andersson, som med sina två ungrare lade beslag på både guld och brons. Grattis, en mycket imponerande prestation! Grattis också till Anna Larsson som med sin Flynn knep silvret.

En film på Niinas och Skojs SM-program hittar du här.

 

Nyheter 2016  

Nyheter 2015

Nyheter 2014

Nyheter 2013

Nyheter 2012

Nyheter 2011

Nyheter 2010

Nyheter 2009

Nyheter 2008

Nyheter 2007

Nyheter 2006